Då är äntligen min nystartade bokcirkel Läsa jorden runt – en bokcirkel igång! Vi läste Att skörda ben av Edwidge Danticat och vi var nio som deltog. Det var en bra samling personer, det kändes varken för många eller för få. Vi hade alla läst boken och det blev många intressanta samtal. Fyra av deltagare är facebook-kompisar till mig medan resten var helt nya ansikten. Det var riktigt roligt att det visade sig att vi inte bara läser oss jorden runt, utan att vi också finns representerade i Mexiko genom en av våra deltagare!
Min recension av boken kan ni läsa här och läs gärna den om ni vill ha en sammanfattning av vad boken handlar om. Nedan kan ni läsa om diskussionerna kring boken.
Persiljemassakern
Boken handlar om den så kallade Persiljemassakern som ägde rum i Dominikanska republiken 1937 och var masslakt på haitier som bodde i landet och inte sällan var gästarbetare på sockerplantager. Ingen av oss som läst boken hade på förhand hört talas om massakern, men alla hade såklart googlat. Någon sa att hon först funderat på om det varit påhittat eftersom vetskapen om detta verkar vara så låg. Så är inte fallet, utan boken handlar om något som är och har varit ett stort trauma för många haitier. Ett trauma som beskrivs genom bokens huvudperson Amabelle, som är med och överlever.
Avskalat språk
Det första vi pratade om var att boken hade ett avskalat språk och att författaren inte gick på djupet när det kom till detaljer. De flesta av oss uppskattade det för att det gav oss ett sätt att få läsa in det hemska mellan raderna. Vi får inte alla detaljer av blod och dödande, men boken ger ändå en bild av hur fasansfull Persiljemassakern var.
Ingen känsla för karaktärerna
Det avskalade språket gjorde också att vi inte fick någon känsla för karaktärerna. Vi levde oss inte in i deras liv, utan fick en historia om en människa med ett stort trauma. En deltagare påpekade att det är en psykologisk bok med en kvinna som haft ett trauma i sitt tidigare liv då henne föräldrar drunknade i floden och nu tvingades gå igenom ett till. Det avskalade språket gjorde att fokuset blev på själva traumat och inte på personen.
Vi grät inte
Att vi inte fick känsla för karaktärerna gjorde också att inte ens vi blödiga personer grät. Känslan efter boken är att det var en otroligt sorglig bok, men ingen av oss satt och bölade under läsningen, vilket vi var fler som sa att vi brukar göra. Jag säger vi, eftersom jag ofta gråter av sorgliga böcker, dock ej av denna.
Nästa bok
Vi pratade massor om böcker vi aningen läst eller var sugna på så vi beslutade oss för att starta trådar i gruppen med boktips på lika områden. Sedan blir det en omröstning om nästa bok. Det är sp roligt detta att så många är engagerade och vill läsa världslitteratur! Jag är så pepp på fortsättning efter denna första träff.
