Eurovision Song Contest i Malmö. foto: Peppe Andersson SVT/EBU
Veckans kultursvep handlar om Eurovision Song Contest. Jag har skrivit om det här på bloggen såklart, men även på Kulturkollo och i tidningen NU. Idag är det final, en final som här hemma tyvärr kommer att skuggas av det som händer med Nederländernas bidrag. Det är inte så roligt för barnen om deras favorit visar sig vara ett rövhål. I det stora handlar det såklart om Israel och att de tävlar även ikväll. Jag hoppas att det inte händer något och att Eden Golan får sjunga utan incidenter och att demonstrationerna inte spårar ur.
I NU intervjuade jag i veckan Sara Wettergren, kommunalråd i Malmö (L), om vad vi kunde förvänta oss under veckan och hon tonade ner oron för att det skulle hända saker. Vi får hoppas att hon har rätt.
Jag skrev även om själva tävlingen i NU och intervjuade Eurovision-gurun Anne-Lie Elfvén. Hon fyller btw år idag och då är det på dagen sex år sedan jag var i Lissabon och firade hennes 40-årsdag under Eurovision 2018. Jag var på semester i Portugal med familjen och hon var där för tävlingen. Det blev en rolig (och blöt) kväll. Grattis Anne-Lie och såhär sa hon till NU om vem som vinner ikväll:
– Det är ett starkt Eurovisionår men om jag måste gissa så säger jag Kroatien då den är en riktigt härlig mischmasch och jag tror det är rockens tur i år. En annan lite bortglömd favorit är Tyskland som för en gång skull skickar ett väldigt starkt bidrag.
På Kulturkollo har vi skrivit om våra bästa Eurovisionlåtar genom tiderna och det var mycket nostalgi i ett enda inlägg. Jag skrev bland annat:
Jag brukar beskriva mina favoriter i ESC som hjärta och smärta på slaviska språk. Höjdaren var såklart den serbiska vinnarlåten Molitva från 2007.
Ikväll hejar jag på Kroatien, men det är knappast en hjärta och smärtalåt. Bra likväl!
