En bok om våldtäkt och kvinnors rädsla. Katrine Kielos driver tesen att våldtäkt visst handlar om sex (till skillnad från många andra röster i debatten som säger att våldtäkt inte har något med sex att göra, utan enbart är en makthandling). Boken är uppbyggd i två delar som går parallellt, en historia om ett jag som blivit våldtagen (vilket inte är en självbiografisk berättelse, som man kan förledas att tro) och en argumenterande del. Jag tycker att hennes idéer är intressanta. Någonstans är det, tror jag, en skillnad mellan att bli slagen med en knytnäve i magen och att bli våldtagen kön mot kön. Men Kielos nöjer sig inte med det, hon argumenterar för att det ligger i kvinnors sexualitet att vi är våldtäktsbara och i mäns att de kan våldta. Det känns konstigt att kvinnors rädsla skulle vara en naturlig biologisk del av oss. För det är väl det hon menar? Jag tycker att det känns lite oklart. Kielos kritiserar även liberalfeminismen som vill särskilja kön från gender och hon menar att det finns något i våra kroppar som gör oss till dem vi är.
Jag tycker att boken är viktigt och borde fungera väl som diskussionsunderlag. Den fick mig att fundera vidare på våldtäkt som maktdemonstration eller som sexuell handling. Jag tycker att Kielos har många bra poänger och boken föder många nya tankar. Den lämnade mig definitivt inte oberörd och även om jag kände till diskussionen innan jag läste boken (den är ju trots allt över ett år gammal), så vet jag inte riktigt vad jag tycker. Jag har länge velat fördjupa mig mer i ämnet våldtäkt och denna bok var en bra start. Det är inte en bok som kommer med en ny sanning (som man kan förledas att tro när man läser recensionstexterna på utsidan), men den är ett nytt friskt inlägg och diskussionen om våldtäkt. Tack för det, Kielos!
Läs andra recensioner om boken, både ris och ros:
Aftonbladet
Bokhora
Expressen
Svenska dagbladet
