Rosenlarv är ett uttalat feministiskt förlag som ger ut gamla och kanske bortglömda verk av kvinnor. Nu har turen kommit till 1800-talsdramtikern Anne-Charlotte Leffler. Rosenlarv har dels gett ut hennes egna texter i samlingsantologin I krig med samhället och andra texter och dels texter om hennes liv och verk i Att skapa en framtid.
Anne Charlotte Leffler föddes samma år som Strindberg och hennes verk spelades under hennes livstid flitigt på teatrar runt om i Sverige. Men till skillnad från de samtida Strindberg och Ibsen sattes de sällan upp under 1900-talet. Först de senare åren har intresset väcks igen. Det gör det svårt att veta om hennes pjäser står sig idag, eftersom de inte utsatts för samma prövning som hennes manliga generationskamrater.
I pjäserna står kvinnans frigörelse i centrum. Kvinnor som skiljer sig och kvinnor som har utomäktenskapliga förbindelser. Det var inget ovanligt tema för tiden, men till skillnad från exempelvis Leo Tolstoj, som dödade Anna Karenina, valde Leffler att låta sin huvudperson leva och vara lycklig. Hon ville inte straffa sin hjältinna för att hon levde det liv hon ville leva.
Anne Charlotte Lefflers far uppmuntrade sin dotter att skriva, men efter att han blivit sinnessjuk insåg Leffler att hon var tvungen att gifta sig för att bli försörjd. Hon gifte sig med en man som inte ville att hon skulle skriva. Hon trodde att hon skulle klara sig utan det, men det gick inte. När det gick upp för maken att hon var författaren bakom flera av de pjäser som sattes upp, skämdes han. Äktenskapet var olyckligt och blev barnlöst. På en resa till Italien blev Leffler himlastormande förälskad i en italienare. Hon fick skilsmässa och kunde gifta sig med sin kärlek. Hon flyttade till Italien och dog endast 42 år i barnsäng. I den delvis självbiografiska romanen Kvinnor och erotik, får vi möta en kvinna som flyr till Italien och äntligen får uppleva kärlek med en italienare.
Rosenlarv gör ett viktigt arbete när de uppmärksammar kvinnliga författare som kanske glömts bort. När vår litteraturhistoria består av verk från olika män så är det också männen som fått skriva historien. Lefflers verk visar att Ibsen och Strindbergs berättelser inte var alla människors verklighet. Det fanns kvinnor som gjorde uppror mot rådande normer och som faktiskt lyckades och blev framgångsrika. Det är tråkigt att pjäserna senare skulle betraktas som omoderna, när de manliga motsvarigheterna aldrig tycktes gå ur tiden.
I Tove Lefflers text får vi veta att Ellen Key skrivit en biografi över Leffler. Hon lade inte ner hela sin själ i den och den blev inte heltäckande. Hon trodde att många fler skulle skriva bättre biografier senare eftersom Leffler var en så stor författare. Men det var en missbedömning. Anna-Charlotte Leffler glömdes bort.
