Ida Viklund är liberal feminist och nationalekonom. Hon har en förkärlek för folkpartiet och ett stort engagemang för frågor som rör Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Hon tycker om att äta den mörkaste chokladen och funderar på ett ämne för en debutroman.
Omtumlad. Överväldigad. Gripen. Känslorna är många efter att ha läst Sara Stridsbergs roman eller ”litterära fantasi” Drömfakulteten. Vi följer Valerie Solanas – amerikanskan som blev känd för allmänheten genom att skriva SCUM-manifestet på 60-talet och för mordförsöket på Andy Warhol 1968. SCUM – Society för Cutting Up Men, ett manifest om männens biologiska våldsamhet, egentliga underlägsenhet och förintelse. Och kvinnans emancipation ur förtrycket där igenom. Våldsamt radikalt, icke-liberalt och domedagsmässande, men manifestet skrevs kanske också med den allra nattsvartaste humorn
Sara Stridsbergs skriver inledningsvis att denna bok inte är en biografi utan en fantasi om Valerie Solanas liv då få fakta finns kända. Som läsare glömmer man detta utan sugs direkt in i historien om denna fascinerande och kanske galna (?) kvinna. Uppbyggnaden av boken och språket ger känslan av att man läser en pjäs, och man följer Valerie genom hennes möten med andra människor – som vännen och älskarinnan Cosmogirl, mamma Dorothy, professor Robert Brush, Andy Warhol – och genom berättaren (Stridsberg) som direkt vänder sig till Valerie. Språket är ren poesi ibland, väldigt vackert och ofta ganska brutalt.
Det är en historia om Valerie Solanas liv kort och gott. Och kvinnans frigörelse så som hon formulerade den. En litterär och omskakande fantasi. Man glömmer den inte i första taget. Rekommenderas!
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Drömfakulteten – tillägg till sexualteorin av Sara Stridsberg
8 kommentarer
3 pingar
Hoppa till kommentarformuläret
Underbart fantastisk att bokälskande feminister och Folkpartister koketterar med beundran av Solanas och Stridsberg. Av de två är Stridsberg värst, hon lindrar manshatet med vackra ord. Undrar om ni beundra lika mycket manifest som riktar sig mot andra grupper av människor. Undrar om ni anser att man få agitera för mord på alla kvinnor eller Stockholmare och sedan kalla det för ”litterära fantasi”. Undrar hur ni ska reagera om någon i Sverige skulle ge ut i bok form rasistisk eller sexistisk skräp och koketterar med att det är en ”litterära fantasi”, ”bara på skoj” eller en ”historisk dokument”.
Vänligen A
Jag har inte läst boken, varken den eller SCUM-manifesto, men jag kan säga att jag inte någonstans i Idas recension ser att hon försvarar manshat.
”Man glömmer den inte i första taget. Rekommenderas!”
Hur skulle ni reagera om någon recenserade Hitlers mein kampf så? Hur önskvärd är det att sprida sexism? Tycker ni att hyllning av våld är bra? Skulle du vilja se sexistisk skräp på bokhyllan även det riktas mot kvinnor? Tycker du att det är OK att skriva en hel bok om att: ”alla kvinnor är ……., det enda de vill ha är ……, o.s.v.” kommer du att tycka att detta är en ”litterära fantasi” att rekommendera?
Jag kan inte kommentera det eftersom jag inte läst boken. Men Ida skriver också: ”men manifestet skrevs kanske också med den allra nattsvartaste humorn”. Tolkningarna går isär och jag tänkte faktikt läsa båpde SCUM och Drömfakulteten och sen ska du få min åsikt.
Har du sjävl läst böckerna?
Har läst SCUM, orkade inte hela. Har hört andra pratar om ”nattsvartaste humorn”. Skulle du acceptera en radikal muslim som skriver en bok om att alla som inte är troende skall slaktas och sedan skriva PS, det var bara på skoj.. DS
Jag skulle aceptera att man använde humor på det sättet, men det går inte att uttala sig om det om man inte har läst det.
Jag tror inte att det finns någon som stödjer Valerie Solanas idéer om männens utplåning. En bok kan rekommenderas av fler skäl än att man tycker att boken är bra eller för att man hyser samma åsikt som författaren (eller Solanas i detta fall). Jag anser att Drömfakulteten är läsvärd för att den ger inblick i Solanas liv (trots att den inte är en biografi i ordets sanna mening) och för språket – dess form och uppbyggnad, som ibland liknar poesi. Man kan också läsa den om man vill försöka förstå varför hon hade så ultraradikala idéer som hon hade. Jag vet ingen annan som uttryckt en så biologistisk, deterministisk och mörk syn på kvinnor och män. Jag kan ändock inte säga att jag blir klokare av att läsa denna bok. Och jag vet heller inte hur hennes tankegångar gick när hon formulerade sitt manifest. Var det med mörkaste humorn eller var hon bara galen, eller var det en kombination? Drömfakulteten omtumlade mig för den uttryckta radikalismen och tragiken. Som bok är den alltjämt läsvärd.
Tack för ditt klargörande. Jag är i alla fall sugen på att läsa boken!
[…] Ida Viklund skrev i december en gästrecension om Drömfakulteten. Jag blev otroligt nyfiken och har sedan dess införskaffat både den och SCUM-manifestet. Jag hade högt ställda förväntningar, eftersom det inte bara var Ida som jag hört blivit överväldigad av boken. Därför blev jag kanske lite besviken. Men nu ska jag försöka lägga det åt sidan och koncentrera mig på innehållet, för det var en fantastisk litterär fantasi som Stridsberg har skrivit! […]
[…] det är att det är få texter som är så omskrivna i negativa ordalag som SCUM-manifestet. När Ida Viklund recenserade Sara Stridsbergs litterära fantasi över Valerie Solanas här på Feministbiblioteket, […]
[…] Ida Viklund skrev i december en gästrecension om Drömfakulteten. Jag blev otroligt nyfiken och har sedan dess införskaffat både den och SCUM-manifestet. Jag hade högt ställda förväntningar, eftersom det inte bara var Ida som jag hört blivit överväldigad av boken. Därför blev jag kanske lite besviken. Men nu ska jag försöka lägga det åt sidan och koncentrera mig på innehållet, för det var en fantastisk litterär fantasi som Stridsberg har skrivit! […]