Mina föräldrar fick en kulturell upplevelse i julklapp och i helgen var det dags att infria den. Valet föll på en tur till Nationalmuseum med båt från Nacka Strand. Det var flera år sedan jag var på museet sist, så det var mycket roligt för mig också.
Två feminister i skulpturgalleriet på bottenvåningen. Konstnären heter Carl-Grustaf Qvarnström.
Jag brukar alltid springa omkring med kameran i högsta hugg och fota det jag gillar. jo, jag njuter av konsten och jag tittar inte bara genom min lins, men tycker om att ta med mig lite minnen hem och sortera mina upplevelser i ett blogginlägg. Min favorittavla, Frukostdags av Hanna Pauli, vilade tyvärr, men Hanna Pauli kommer att få en hel utställning i juni och det ser jag fram emot. Kunde inte låta bli att köpa med mig en bricka med motivet.
En rolig sak var att en annan underbar tavla, konstnären Julia Beck målad av Richard Bergh från 1882, googlade jag när jag kom hem och då var första googleträffen visst min egen. Jag föll tydligen för den förra gången jag var på museet också. Då skrev jag att den var speciell eftersom den porträtterar en kvinna i sin yrkesroll, något nästan bara kvinnliga konstnärer gjorde vid den tiden.
Här är Sista solstrålen av Julia Beck. Den tilltalar mig mycket och ljuset påminner om Hanna Paulis.
Museet hade en utställning med den franska konstnären Pierre Bonnard. Här är några trevliga kvinnoporträtt vid havet.
En annan bild jag föll för just för att nakna kvinnor är vanligare i äldre konst. Det handlar såklart inte här om mannens skönhet, utan om en studie i hans natur. Ändå en frisk fläkt. Jacques-Augustin-Catherine Pajou heter konstnären.
Två underbara konstverk som egentligen inte har med varandra att göra, mer än att de tangerar textilkonst. Den första bilden föreställer textilkonstnären Märtha Gran och den målades 1920 av Greta Fahlcrantz-Lindberg. Den andra heter bara Matta och är en matta gjord av Inger Torhamn 1930.
Vi blev alla glatt överraskade av att se Malin Lagers fantastiska textilkonst på Nationalmuseum! Malin är mamma till mina sysslingar (som också är konstnärer) och var gift med min pappas kusin Tord, också han konstnär. Dessa sydda tavlor såg jag för kanske 30 år sedan på Röhsska i Göteborg. De är helt, helt underbara. Att detta är gjort med tygbitar och synmaskin är bortom imponerande.
Slutligen det nya konstverket som står utanför Nationalmuseum. Vad är detta ens? Greta Gris?
