Ibland är det svårare än vad man tror att hänga med i en bokcirkel när man läste boken för flera år sedan. Så var det för mig när jag häromdagen skulle bokcirkla med min feministiska bokcirkel om Glaskupan av Sylvia Plath. Det var verkligen inte lätt att komma ihåg allt och jag och de andra som inte hade läst om boken, fick se oss bli förelästa om boken av de två som läst.
Jag ska inte göra en sedvanlig genom gång av vad vi sa, eftersom jag själv knappt deltog. Det var dock oerhört intressant att lyssna på dem som läst och jag smittades verkligen av deras entusiasm! Jag är inte jättesugen på att läsa om den, inte ens efter deras engagerande snack, men jag påmindes om vilken betydelse boken haft för många och hur revolutionerande när den kom.
Någon påpekade att den kunde varit skriven idag och det är det jag tar med mig från samtalet. Det handlar om psykisk ohälsa och kunde lika gärna utspela sig 2020 som 1960. Vi pratade också mycket om Sylvia Plaths eget liv och det faktum att hon inte levde så länge efter att boken kommit ut. Hennes huvudkaraktär tog aldrig sitt liv, men det gjorde hon själv.
