Feministbrud på ”ostalgi”jakt i före detta DDR

Är det någon epok jag fascineras över mer än någon annan är det kalla kriget. Såklart vill jag inte tillbaka till den tiden eller glorifierar den på något sätt. Jag tycker bara att det är så oerhört fascinerande att läsa om människor – i bland i samma stad – som levde så otroligt olika liv. Kommunismens brott mot människor är något fruktansvärt och spåren av det ser vi än idag. Jag känner mig så oerhört tacksam över att den epoken är över.

Tyskland är ett spännande land, just därför att där finns det en återförening och ett delat land som enats. Det betyder mycket för det mest konkreta, såsom restaurering och människors möjligheter till bra utbildning. Det betydde också att många människors hemland bara slutade att existera och att de förväntades att leva i det nya landet, där de andra föraktade det liv de hade levt. Det kan inte varit särskilt enkelt.

I norra Tyskland, i det som förut var DDR, finns det spår av ”ostalgi” – DDR-nostalgi. Det finns museum och upplevelser som tar dig tillbaka till landet som inte längre finns. Det var så jag upptäckte DDR-campingen. Jag sökte på glamping och Rügen och fann ”DDR villa direkt am strand”. Det gick att återuppleva den östtyska campingsemestern genom att bo i ett tält som spänts upp ovanför sin Trabant. Hur kul som helst!

Tyvärr blev upplevelsen roligare i teorin. Den så kallade ostalgin var enbart för dem som en gång upplevt en liknande semester. Det var egentligen inte så mycket det lilla tältet som var ett problem. Det ar ju rätt mysigt ändå för en vuxen och ett barn. Mitt problem var mest att det luktade sunkigt. Det stora problemet var hela grejen runtomkring,

Campingen var en enda stor skog med leriga vägar emellan. Där stod campingstugor som inte renoverats på 40 år och med sin bil kunde man köra kors och tvärs mellan träden. I en liten glänta stod fem trabis med tält. Stranden låg en brant klippa nedanför. Den som känner till Rügens natur kunde nog räkna ut det, för det är alltid skog före stranden för att allt inte ska försvinna ner i havet. Men för den som inte känner till detta, eller tänker på det, blir direkt på stranden en enorm överdrift, för att inte säga en ren felaktighet.

”Fakta” om tälten på nätet (mina fetade ord) som ni kan läsa för att förstå varför jag bokade:

”DDR Villa Sachsenruh direkt am Strand is a beachfront property located in Dranske, Germany. Situated just a few steps away from Northwest shore Wittow and Kreptitzer Heide Beach, and within close proximity to Nonnevitz Beach and Goos Beach, this luxury tent (jag trodde inte att det skulle lukta i dem som om de stått där sedan 1986) offers guests a perfect seaside getaway.”

Det är, som ni förstår, en stor skillnad att sova i ett tält på en strand och sova i ett tält i en myggig skogsglänta. Dessutom var alla utlovade restauranger enormt sunkiga och erbjöd bara mat från forna DDR. Man kunde till och mer köpa äkta DDR-toapapper och bananer skulle kanske komma in imorgon enligt en skylt. Från hemsidan igen:

”A family-friendly restaurant (det var en foodtruck som stängde 20:30) is available at DDR Villa Sachsenruh direkt am Strand, serving delicious German cuisine for dinner, lunch, and brunch (ok, om man vill äta frallor till middag, lunch och brunch så kanske…). The property is ideal for a relaxing beach vacation, and guests can also engage in activities like fishing and snorkeling. After a day of adventure, guests can warm themselves up near the outdoor fireplace (vi såg inte röken av något av detta).”

Jo, det skulle ju vara en helhetsupplevelse, men plötsligt blev det bara hemskt. De illaluktande toaletterna ville man inte gå på fler gånger än nödvändigt och att dricka varm gin och tonic-drink medan man blev uppäten av mygg, har en extremt begränsad charm.

Morgonen efter vaknade jag vid fem och gick upp. Skulle gått och lagt mig igen, men tanken på lukten i tältet fick mig att sätta mig i bilen istället. Med bilen menar jag vår hyrbil, inte Trabanten, som våra tältgrannar valde att sätta sig i när regnet föll (den ena av dem var också uppe klockan fem och hejade glatt på mig). Jag satt i bilen länge och lyssnade på ljudbok. Sedan somnade jag. Vaknade halv nio av att det smattrade på rutan. Snabbt ut för att samla in alla blöta badkläder och få upp familjen. Ingen ville gå på toa. Ingen ville duscha.

Frukost åts i bilen i ösregn med småsaker inköpta på Netto i en liten by någon mil från campingen. Ingen borstade tänderna förrän det var läggdags. Första toabesöket skedde på ett museum. Raggardusch för samtliga tre som behöver oroa sig för illaluktande armhålor. Inte så glammigt.

Det lät kul med DDR-”glamping”, men det var som sagt allt annat än glammigt. Var allt hemskt då? Nej, jag tvingade familjen att åka till närliggande by för middag. Det var mycket trevligt. Sedan tog vi ett kvällsbad nedanför campingen (det som skulle vara direkt på, men som inte var det). Det var visserligen stenigt, men Hugo lånade generöst ut sina crocs till sina föräldrar så vi kom i allihop och det var underbart!