En höjdpunkt på resan för mig var Solidaritetsmuséet i Gdansk. Det var roligt att få se det igen, eftersom jag var där 2002 och jag visste att det gjorts om och blivit större sedan dess. Det hade det sannerligen. European Solidarity Center är nu ett museum och ett bibliotek. Det nya museet är byggt som ett gammalt varv, men flera originaldetaljer kvar.
Det första monument som restes i Polen under kommunisttiden och som inte hade koppling till kommunismen står fortfarande kvar och är placerad utanför museet.
Ingången till museiområdet ser ut som ingången till varvet som en gång var.
Det var fint att mötas av ett ”Ukraina” skrivit i samma stil som ”Solidarność” och i blått och gult när man kom in.
Även över ingången till utställningen inne i museet hänger den gamla varvsskylten.
Under starten av utställningen står denna gula lyftkran i centrum. Den drevs av Anna Walentynowicz, en varsarbetare som fick sparken – en händelse om var utlösning av själva strejken 1980. Efter att det nya museet stod klart, tyckte dåvarande konservativa regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) att hon hade fått för lite uppmärksamhet. Det blev en strid mot det mer liberala styret i Gdansk.
Solidaritet var en bred rörelse och när de blev ett parti var det folk från höger till vänster som ställde upp. Anna Walentynowicz blev oerhört konservativ med åren och hon var med på planet som kraschade i Smolensk i Ryssland 2010 och dödade flera politiker, bland annat presidenten Lech Kaczyński. Det kan ha varit en orsak till att PiS ville lyfta fram henne mer.
Det var i augusti 1980 som strejkerna började och de ledde till flera lättnader i Polen, bland annat infördes rätten att bilda oberoende fackföreningar. Något som inte bara gällde arbetare, utan även bönder, studenter och kulturarbetare kunde starta egna fackföreningar. Lech Wałęsa var oerhört populär vid den här tiden och här ses han mata sitt barn i en veckotidning.
Efter strejken 1980 var det ett drygt år av optimism i Polen. Redan hösten 1980 fick polacken och diktaren Czesław Miłosz nobelpriset i litteratur. På bilden ovan skakar han hand med vår kung.
Reaktioner från omvärlden.
På sommaren efter, 1981, hölls det rockkonserter i Polen och framtiden såg ljus ut.
Den 13 december 1981 tog det roliga slut. Då tog militären över efter tryck från Sovjetunionen som var orolig att friheten skulle sprida sig inom östblocket. Lech Wałęsa och andra arresterades och censur och Solidaritet förbjöds. På bilden ovan kan ni se ett monument av en kvinnlig konstnär, som jag tyvärr inte kan hitta namnet på, som symboliserar trasiga staket där militären kör in.
Kampen fortsatte under jorden, bland annat genom ungdomar som kan ses ovan, och Solidaritet stöddes av den katolska kyrkan i landet.
1989 tilläts Solidaritet åter och man beslöt att Polen skulle ha val, semifria visserligen, men de första valen i östblocket. Solidaritet ställde upp i valet och vann 99 % av de platser som de kunde ställa upp till. Det var en enorm missräkning av det styrande kommunistpartiet, som trodde att i och med att de var garanterade en stor del av platserna, skulle de kunna fortsätta att styra. Nu blev det inte så och resten är, som man säger, historia.
