I december 2006 var jag med Folkpartiet Östermalm i Bryssel. Jag var den som ordnade med resan så det var inte helt och hållet en lugn och avkopplande resa. De första dagarna hade vi mycket fritid att hitta på egna aktiviteter och då såg vi saker som man ska se när man är i Bryssel för första gången (vilket jag inte var, så det var inte första gången för mig).
Den som för första gången ser den lilla fåniga pojken som kissar kommer att bli grymt besviken. I ett gathörn i gamla stan, något kvarter från Grand Place står den så kända, men ack så lilla, Manneken Pis. Överallt i hela Bryssel kan man köpa souvenirer av pojken. Den fånigaste av dem alla är nog korkskruven, där den lilla snoppen har förlängts i form av en skruv. Manneken Pis har stått i Bryssel och kissat sedan 1619.
I jämställdhetens namn ville man i Bryssel även ha en kvinnlig motsvarighet till Manneken Pis, och här är hon – Janneken Pis, så okänd att svenska Wikipedia inte ens har en artikel om henne. Hon har kissat i Bryssel sedan 1987 och frågan är hur mycket jämställdhet man uppnådde med henne. Hon finns visserligen i gamla stan, men i en undanskymd gränd dit endast några hängivna japanska turister (och jag) hittar. Hon sitter för det mesta bakom galler och någon har slängt skräp runt omkring henne i den mörka gränden (så har det varit alla de gånger jag har tittat efter). För den som vill hitta henne vid nästa besök i Bryssel finns hon mitt i de turistiga restaurangkvarteren.
Seriemuseet är en höjdpunkt på Brysselsemestern. Många är de belgiska serietecknarna. Tintin, Smurfarna, Lucky Luke och Bröderna Dalton är bara några av alla de serier som har belgiska fäder. För det är just också fäder. Inte många kvinnliga serietecknare fanns att se på museet, jag kan inte dra mig till minnes att jag såg en enda (men jag kan ha fel, det var trots allt fyra år sedan jag var där).
En festlig sak är att flera serier finns på husfasader runt om i Bryssel. Spana efter det nästa gång ni är där!
Och tillslut Europaparlamentet. Vi hade förmånen att vara ditbjudna av Olle Schmidt och fick därför komma in och titta hur det ser ut. Denna bild får bli en symbol för hur mycket det finns kvar att göra på jämställdhetsområdet ute i Europa.
