Författarna är forskare och ingår i ett stort forskningsprojekt om känslor, Förtrollade identiteter. Den här boken handlar om Selma Lagerlöfs framträdanden i offentligheten efter nobelpriset, i Sverige och i Finland. Det handlar om känslor och om mottagandet som Lagerlöf fick både av de som deltog i festligheterna och de kritiska journalisterna och kåsörerna.
Det märks att boken är skriven av två forskare. Den är kort, men ändå full med detaljer och matriser över hur folk mottog Lagerlöf, vilken musik som spelades och vilka som höll tal. Intressant självklart, men jag hade nog sett en lite mer friare text om samma ämne. Hur som helst så tycke jag att det var extra roligt att läsa om de euforiska kvinnorna i Finland som själva precis fått rösträtt, något som de svenska kvinnorna skulle få vänta på ytterligare ett par år på. Det var också intressant att läsa om hur de hånades av män i pressen. När argumenten tryter får man ta till hån. Selma Lagerlöf var aktad och henne kunde de inte argumentera emot, men de kunde göra narr av henne.
