Litteraturen stod såklart i centrum för mig och mitt bokmässebesök, men i år på mer än ett sätt. Nu var det även litteraturen som en del i en nationell kulturkanon, som upptog mitt intresse och som jag valde mig att titta lite extra på, främst genom ett seminarium om Sveriges bästa böcker.
Sveriges bästa böcker
Jag var på ett seminarium om kulturkanon och deltagarna hade fått ta med sig några böcker som de själva tyckte skulle vara med på en sådan lista. Deltagarna var Elis Monteverde Burrau, Ebba Witt-Brattström, Donia Saleh och Stefan Lindberg (som ersättare för Carl-Johan de Geer, som blivit sjuk). Det verkade inte som att någon på seminariet verkligen tyckt att en kulturkanon var en bra idé, alla av olika orsaker.
Jag har bestämt mig för att i jobbet gräva ner mig mer i den här frågan, men tills dess kan jag delge er vilka böcker som föreslogs. Många föreslogs mest på grunderna att personen i fråga ville lyfta fram en författare hen tyckte särskilt mycket om. Samtalet leddes av Cecilia Düringer.
Elis Monteverde Burrau
- Orissa av Ola Julén
- Till vår ära av Alejandro Leiva Wenger
- Nej, det är en snöklump av Sara Villius
Ebba Witt-Brattström
- Dikter av Edith Södergran
- Muminböckerna av Tove Jansson
- Mor gifter sig av Moa Martinson
- Nässlorna blomma av Harry Martinson
Donia Saleh
- Omega av Johannes Anyuru
- Vara vit mans slav och helt andra dikter av Sonja Åkesson
- Gruva av Sara Lidman
- Blodbok av Burku Sahin
Stefan Lindberg
- I den röda damens slott av Lars Jakobsson
- Hem av Magnus Dahlström
- Parsifal av Sigrid Combüchen
Ludmila och litteraturen
För Ludmila Engquist ligger den ryska litteraturen varmt om hjärtat. Hon citerar ofta stora författare såsom Dostojevski och Gogol. Hon berättar i sin bok att hennes mamma tyckte mer om böcker än om henne. Torts denna tragiska erfarenhet av böcker, delar hon sin mammas passion. När hon kommer till Sverige tyckte hon att SFI-utbildningen var så tråkig att hon ville lära sig språket själv. Då gick hon till NK och kollade in topplistan på böcker. Hon köpte Ulf Lundells Saknaden och lärde sig svenska av den. Hon fick en bild av ett ganska depressivt folk.
Det var lite roligt att få den här bilden från en invandrad kvinna, med stort intresse för litteratur och som också har en stor kunskap om sitt hemlands litteratur. Jag hade gärna lyssnat till vad hon hade att säga om vilka svenska böcker som hade passat i en nationell kanon.
