Bokrean är inte vad den varit. Inte för mig som recenserar nya böcker hela tiden och hellre ger bort än får böcker. Nej, det där sista var nog inte rikgit sant. Hur som helst så är det inte samma tjusning att botanisera bland reaböcker, när det mesta som reas ut är sådant jag läst. Eller så vet jag att det finns på Storytel.
Men inte ens jag kan låta bli rean helt. Eftersom jag läst och älskar Elena Ferrante tänkte jag uppgradera mig från e-böcker till inbundna böcker. Del ett och två fanns på rean så jag slog till. Sedan har jag hört så mycket om Hanya Yanagiharas Ett litet liv att jag ville införskaffa den också. Tyvärr hade ingen varnat mig för längden och fick en smärre chock när jag öppnade Adlibris-paketet och möttes av en enorm tegelsten. Fast läsare jag litar på säger att den läses ut på ett kick så jag får väl tro dem och inte avskräckas. För er som inte vet, så har jag ett stort motstånd mot för långa böcker.
När jag gick omkring på bokrean tänkte jag att den kanske kommer få en nytändning för mig om vi flyttar till hus och får ett bibliotek. Jag vet inte, men när bokhyllorna ser ut som våra med dubbla rader och instuckna böcker överallt så är det inte samma sak att ta hem nya böcker. Jag vill sätta in den på sin plats och beundra min stora boksamling. Inte få ångest över var den ska få plats.
