Veckan fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:
Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, men hur viktig anser du att bokens titel är?
Jag tycker att det är viktigt att författare/förläggare har ansträngt sig för att hitta en bra titel till sin bok. En titel får gärna locka till nyfikenhet. Exempel på bra titlar: Stalin kossor (vad är det?), Torka aldrig tårar utan handskar (va? Usch vad omänskligt!), Rädd att flyga (vad handlar den egentligen om?). Andra titlar som fångat mig (såklart, jag är ju en feministisk virtuell bibliotekarie): Kvinnor på ett tåg, Tre starka kvinnor och A woman like me.
Det är också viktigt att översättare inte tar sig allt för stora friheter. En rolig sak är boken Fem svarta höns på svenska och A town like Alice i original, är att den svenska titeln är bättre. Enligt mitt tycke består boken av en bra och en dålig halva. Fem svarta höns är en titel som är bra för den första delen och det är den delen som är bra, som handlar om ett kvinnligt fångläger i Malaysia under andra världskriget. När jag läst boken vill jag knappt minnas det hemska slutet och hjältinnan som bosätter sig i obyggden i Australien och försöker göra sin håla till a town like Alice (Springs, som hon ansåg var en trevlig stad). 50-tals könsrollsromantik så att det förslår.
8 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Titlar är intressant och jag gillar att fundera på hur den kommit till och vilken anknytning den har till bokens innehållet.
Det finns ju fall när titeln gör att man blir besviken på boken.
Jag brukar leta efter förklaring till titeln medan jag läser, det tror jag nog alla gör:). En liten utmaning medan man läser;).
Precis! Och då är det ju störande om sådant inte finns…
Det där med översättningar är nog inte det lättaste, men ibland tror jag faktiskt att de har otur när tänker 🙂
Nej, det kan verkligen inte vara lätt och ibland bygger ju titlarna på något språkligt som inte går att översätta. Men vissa översatta titlar kan ju också vara uppåt väggarna ibland 🙂
Ibland när de översätter titlar undrar en riktigt hur de har tänkt…
Jo, det har slagit mig många gånger 🙂