Handen på hjärtat nu alla tjejer som kallar sig feminister: Förväntar ni er att mannen betalar för er på krogen på en dejt?
Jag har diskuterat detta otaliga gånger med både tjejer och killar. Män som är allt annat än feminister tenderar att tycka att vi kvinnor vill både ha kakan och äta den. Dels vill vi ha rättigheter, vara självständiga och göra lika mycket karriär. Samtidigt förväntar vi oss att mannen alltid betalar, ger oss fina presenter och är den som tar initiativet. Dubbelmoral? Ja, kanske. Jag trodde dock inte att tjejer förväntade sig att bli bjudna, men en ovetenskaplig undersökning bland vänner och kollegor har gjort att jag har fått revidera den uppgiften något. Dessutom verkar killar tycka att ordningen är lika självklar.
Är jag ett totalt freak i sammanhanget?
- Jag vill inte bli bjuden på första dejten för jag vill inte att det ska finnas någon liten känsla långt inne i mitt inre att jag borde gå med på saker för att jag har fått en helkväll betald. Jag blir irriterad om detta inte respekteras, men jag skulle låta mig blir bjuden om mannen i fråga insisterade eftersom jag hatar när det blir konstig stämning. Dock skulle det nog inte bli så många fler dejter efter det.
- Jag känner mig obekväm när jag får en drink framför mig från okänd man på krog (och som sedan glider fram och vill prata). Jag känner mig extra obekväm om det är en drink jag inte uppskattar.
- Om jag inte är säker på mina känslor skulle jag bli skrämd av presenter eller blommor.
- Jag tycker att det är trevligt att hålla upp dörrar, bjuda och köpa blommor.
- Jag tycker att det är egalt vem som friar (men jag tycker om frieri som fenomen även om det naturligtvis inte är nödvändigt).
Jag har mest varit på dejter där vi bara dricker öl och då köper jag varannan omgång. En gång skulle jag på dejt med en kille och dricka öl och till honom sa jag på förhand att jag ville betala hälften och förklarade varför. Han tog till sig, förstod och respekterade. Efter det har jag inte varit på dejt. En sådan kille kan man fria till och det var just vad jag gjorde.
19 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Handen på hjärtat – jag tycker om att bli bjuden och jag tycker om att bjuda. Jag tycker att det känns oschysst att acceptera drinkar eller middag av en kille bara för att jag är tjej. Jag håller själv gärna upp dörrar eftersom jag ser det som en artighetsgrej utanför könsroller. Dock var jag skamlös drinkhora när jag var tonåring och såg det som en jätterolig grej att kunna vara ute på krogen en hel kväll utan att spendera ett öre (detta var på Irland, där herrar bjuder mer frikostigt efter vad det verkar).
Jag har varit med om att en man (äldre visserligen) stannade vid dörren som jag höll upp och inte visste hur han skulle göra till jag släppte dörren till honom och gick in. Mycket märklig situation. Händer dock inte med yngre killar som tur är.
Jag delar din uppfattning ganska rakt av och vill definitivt inte att bli bjuden på första dejten. Jag skulle nog aldrig kunna falla för en kille som uppvaktade mig på ett ”traditionellt” sätt, förmodligen för att jag då någonstans skulle förutsätta att han inte delade mina värderingar. För övrigt har jag nog knappast aldrig varit på en traditionell dejt utan mer hängt och druckit öl och då betalt för varannan.
Det är samma här. En kille bjöd ut mig på teater och jag svarade att jag inte hade råd. Han var också politiker men i ett annat parti längre vänsterut och han lät det bero. Där var jag rädd för blommor och presenter. Teater kändes så uppstytlat. Men jag var kanske bara fördomsfull 🙂
Jag förstår precis vad du menar. Fast samtidigt skulle jag nog i vissa sammanhang kunna tolka en teaterinvitation som att personen i fråga är en intressant kille med intressen liknande mina egna. Det beror nog mycket på vilken teater det var och framförallt vilken kille det var (ofta han man ju någon form av uppfattning om personen i fråga innan man blir bjuden på dejt). 🙂
Jo, det handlade enbart i mitt fall om att jag inte på något sätt var intresserad och då kändes teater väldigt uppstyltat. Hade det varit en kille jag ville ha hade jag nog sett saken helt annorlunda. Så funkar det ju.
Får tre spontana tankar. Dels min amerikanska kompis som berättade häromveckan när vi debatterade rent allmänt könlöst hyfs (som saknas alltmer i Sverige) att när hennes svenska vänner är på besök så måste hon säga till alla män att låta kvinnor kliva ur hissen först. Det är bara hyfs. Gör man inte så är man en tölp, så enkelt är det (hur feministisk man än tänkt vara). Det är samma sak som att hjälpa äldre. Är vi oförskämda om vi håller upp dörren då?
Den andra tanken är att det är intressant hur den socialdemokratiska ”skulden” är så inrotad i oss. Den som gör att vi aldrig kan låta disken stå när vi är på kalas eller sitter och räknar småmynt när vi lånar pengar av varandra. En drink (= gåva) betyder att vi måste betala igen (med sex då underförstått). Är det så? Kan inte en gåva bara vara en gåva. Jag spenderar mycket tid i Polen, får man en öl så bara får man en öl. Och vill man bjuda igen blänger dom på en och undrar om jag undrar om dom ser fattiga ut. Har blivit bjuden på öl även av kvinnor. Alltså, jag får gärna ”bjuda” på öl, men inte ”bjuda igen”.
Om man (i Polen) som kvinna envisas med att säga nej till hjälp och släpar runt på sin tunga väska, så talar man om för den som erbjöd sin hjälp att den är klen och inte klarar av jobbet. En förolämpning m a o.
Lite att fundera på…
Men även om jag förstår att det är annorlunda i andra kulturer så måste jag kunna ifrågasätta att jag inte själv får släpa omkring på min spritflaska som jag har köpt i Ukraina för att det kostar ingenting där och jag är rik. En man sa till mig ”I am small but I’m a man” och jag svarade ”I’m a woman but I’m big”. jag antar att jag sårade honom (jag var ung och dum), men jag tycker inte att jag gjorde raktigenom fel.
Jag måste få tycka att det är konstigt att ryska män inte hälsar på mig för att jag måste hälsa först för att jag har annat kön än alla andra.
Och jag måste kunna säga: jag betalar gärna själv idag.
Visst, allt som inte sker på samma sätt som hemma blir ”konstigt”…. Jag har själv (när jag varit lite yngre) tänkt i banorna öppna-dörren-själv, men man får lite perspektiv om man funderar på det i frågan om ren ”hyfs”. Hyfs är bara kulturellt betingat, alltså olika regler för olika platser på jorden. Men vi har verkligen kastat ut barnet med badvattnet i det här landet. Jag som musiker släpar ofta på minst 5 instrument åt gången och jag måste säga att det är FÅ ggr någon springer fram och öppnar dörren. Först glor dom en stund för att se hur jag ska fixa det (i Polen får jag hjälp innan jag ens hunnit tänka tanken) och sen eventuellt pekar var den automatiska dörröppnaren sitter. Tycker nog att både män och kvinnor blir glada av att få hjälp. Lite sorgligt att tacka nej till hjälp bara för att man tror att det kan uppstå en skuld mellan könen. Bättre tacka ja och genast vara snabb på att hjälpa någon annan nästa gång chansen bjuds. Håller dock med om att alla dialoger som börjar med ”I’m a man” är trista…. :-/
Jag håller med dig om rent hyfs egentligen och man bör också i största möjliga mån ta sedan dit man kommer. Och visst bör man ta hjälp när man blir erbjuden, men ibland kan man ju skämmas över att man bär tungt, tex om man köpt billig vodka för att supa upp hemma där man är fattig student. Idag skulle jag nog låtit honom bära.
Men jag tycker någonstans att man måste kunna säga ifrån, oavsett var man är. Och säga att detta gör mig obekväm oavsett vilken kultur man har kommit till. Alla har ju sina gränser för vad man vill ställa upp på.
För mig är svaret lätt: jag förväntar mig inte att bli bjuden, jag tycker att det är gammaldags och jag vet inte… jag tycker inte det känns bekvämt. Jag och min sambo brukar turas om att betala notan när vi går på restaurang vilket vi gör regelbundet. Med ett leende minns jag dock att jag tyckte det var helt ”fabulous” när vi träffades och han helt spontant öppnade bildörren och höll upp den medan jag satte mig och sedan gick runt och satte sig på förarplatsen… 🙂
Det är fantastiskt när män gör sådana saker, men det är hemskt när man gör så för en man och han inte uppskattar det 🙁
Nu var det längesedan jag var ute på en första dejt, men det finns inte i min världsbild att jag skulle vilja bli bjuden på middag eller vad det nu kan vara. Första dejten vill jag betala för mig själv.
Jag håller med astridss om att man måste kunna visa vanlig hyfs (och förvänta sig det av andra) oberoende av vilket kön man än må ha. Självklart håller jag upp dörren åt folk som kommer efter mig och jag förväntar mig att själv inte få dörren i snoken.
När jag är utomlands så brukar jag göra som ”the Romans do”, eftersom jag då befinner mig i deras kultur. Även om jag tycker att det är ”fel” i mina ögon.
Skönt att höra att det är fler som tänker som jag ang första dejten! Och som jag skrev till astridss ovan så håller jag med om rent hyfs och att ta sedan dit man kommer. Stör mig oerhört på kvinnor som solar topless i muslimska länder t ex (nu solar jag inte topless hemma heller, men här är det inte lika illa sett som i exempelvis Malaysia där det inte är tillåtet, men ingen gör något åt det).
Vi må leva i ett modernt industri och mediasamhälle men när det kommer till könsspelet mellan man och kvinna kommer det biologiska stenåldersdjuret i människan fram.
Att kvinnan vill att mannen skall betala krognotan vi dejten visar om han kan ge henne och avkomman mat.
Det är därför kvinnan också vill att mannen skall ta alla intiativ vid dejten.Det visar hur handlingskraftig mannen är när det gäller att kunna ge henne och avkomman mat och skydd.
Men det gäller som tur är alla kvinnor.
Inte föll bort.
Jag gillar inte att bli bjuden, alls (såklart finns det några undantag). Min familj får bjuda mig på saker, och min vän M som har betydligt mer pengar än jag och dessutom tycker om att bjuda (och därmed verkligen insisterar). I övrigt kan jag gå med på att bli bjuden om jag vet att det kommer bli tillfällen att bjuda igen inom något sånär snar framtid, det begränsas alltså till folk som jag umgås mycket med.
Varje situation är dock unik, så även om min första instinkt alltid är att betala för mig kan det hända att jag blir bjuden på små saker (typ kaffe).
Det här handlar alltså om situationer ”ute”, andra regler gäller hemma hos folk. Precis som att jag bjuder på saker när folk kommer hem till mig, går jag med på att bli bjuden på saker när jag besöker andras hem (även där finns det förstås undantag).
Jag låter mig nog skamlöst bjudas av vänner även på krogen, i alla fall om jag känner dem väl. Då vet man ju deras ekonomiska situation, om det förekommer någon form av maktobalans eller om man tror att den andra vill köpa sig vänskap. När jag inte känner en person kan det vara svårare. I dejtinglägen gäller ju maktobalansen så då blir jag helst inte bjuden.