Igår gick kulfinalen för damer i OS i Tokyo. Hedi Krieger fick aldrig vara med i OS, men tog ett EM-guld i sin karriär. Idag skriver jag om honom, för idag är Heidi Anderas. Andreas Krieger tävlade som Heidi Krieger för DDR på 80-talet och han har mycket att säga om den systematiska doping han utsatts för. Han tror själv att det är på grund av den som han idag identifierar sig som man. Att genomgå en könskorrigering har, enligt honom själv, räddat hans liv.
Heidi Krieger har ett EM-guld från 1986 som främsta merit och hon tävlade aldrig i något olympiskt spel. 1984 bojkottade DDR OS i Los Angeles och enligt de källor jag hittat, var hon inte med i OS 1988. Andreas Kriegers historia var dock så viktig att ha med, så jag gjorde bedömningen om att ett avsteg från just olympiska kvinnor, var på sin plats.
Andreas har berättat (se filmen nedan) om hur han fick piller i en folieförpackning, som han själv inte visste var det var. Hans tränare sa att han behövde dem och att alla tog dem. Han litade på sin tränare. Efter ett tag försvann hans smärtgräns och han kunde lyfta vikter tills skinnet ramlade av. Han började alltmer förändras, kände inte igen sig i tjejgrupper och drog sig undan offentligheten då han upptäckte att han ansågs onormal. Den fruktansvärda träningen gjorde också att han mycket snart efter EM-guldet fick skador av den hårda träningen. Hans karriär var definitivt över 1991.
Efter att Krieger börjat ta anabola steroider, som det senare skulle visa sig att det var, började hans kropp att förändras. Allt fler tog honom för en man och inte en kvinna, så han höll sig undan folkmassor. Han förbjöds också att ge intervjuer. Efter karriären försökte han ta reda på vad han fått och fick en chock när han insåg att han blivit utsatt för systematisk doping. Hans kropp var så oigenkännlig och han har sagt: ”Det var som om de hade dödat Heidi. Att bli Andreas var nästa logiska steg.”
På nittiotalet inleddes en process mot de som utsatt de östtyska idrottarna ör systematisk doping. Där fick Andreas reda på vad han fått för piller och vissa hade inte ens ett namn. Han fick också som tonåring mer doping inpumpat i kroppen än den vuxna Ben Johnsson tog 1988. Att de östtyska idrottarna var försökskaniner var helt uppenbart och priset för Andreas var högt. Han har vittnat i de rättegångar mot dem som var ansvariga för den systematiska dopingen.
Idag är Andreas lycklig och gift med en fd östtysk simmerska som han träffat i samband med rättegångarna. Tillsammans är de engagerade internationellt i antidopingfrågor och är speciellt mot att OS ska gå i Kina.
