Greta Johansson 1912.
Greta Johansson var den första svenska kvinna att vinna en olympisk guldmedalj. Det var i simhopp, året var 1912 och platsen Stockholm. Idag är det final på damernas höga hopp i OS i Rio och därför vill jag hedra vårt lands första kvinnliga OS-guldmedaljör. Detta inlägg är helt baserat på Jens Linds underbara film om Greta Johansson, Guld-Greta – en hisnande kärlekshistoria, som sändes första gången i SVT 14 april 2016.
Johansson är uppvuxen i Eldkvarn i centrala Stockholm i en familj som inte hade så mycket pengar över, men som inte heller tillhörde de allra fattigaste. På Strömbadet lärde hon sig simma. Hon började med simhopp, men det var bara killarna som fick instruktioner. Tjejerna fick klara sig själva. Men alla kunde se Gretas stora talang. När hon var 15 år blev hon svensk mästare i både simning och simhopp och hon förstod att idrotten kunde vara vägen till ett bättre liv.
I Amerika kunde simhopparna få ett nytt liv och åka runt och turnera. Greta Johansson kom inte att åka dit, medan hennes bror gjorde det. Han längtade hem och kom tillbaka. Det stod att läsa i de svenska dagstidningarna om simhopparnas turnéer i landet på andra sidan Atlanten och man kan förmoda att Greta Johansson var sugen. Där fanns en man, Ernst Brandsten, som ville vara bäst och värst. i San Franciscos hamn dök från 30 meter, trots att den man som försökt från en lägre höjd tidigare hade omkommit.
Så kommer då OS i Stockholm. IOK ha bestämt att kvinnor ska få delta i simning och simhopp, något som de svenska arrangörerna motsätter sig. En svensk läkare säger att tävlingshetsen kan göra kvinnorna både sterila och hysteriska. Det hindrar inte Greta från att delta. Det flesta som är med är svenska tjejer och finalen består av sju svenskar och en engelska. Greta vinner finalen. Hon får ta emot guldmedaljen av kung Gustav V och efter prisutdelningen åkte hon spårvagn hem med medaljen om halsen. Ingen större uppmärksamhet således.
Men förutom vinsten så fick Greta med sig något med från OS. Hon blev kär i Ernst Brandsten som hade åkt hem till Sverige för att tävla för sitt hemland. Han hade inte vunnit, så där fick hans tå i Gretas skugga.
Greta blev sedan professionell och tjänade lite pengar på sin idrott. Men hon längtade efter Ernst. 1914 emigrerade hon ensam till USA. Kärleken till Ernst var fortfarande stark och besvarad och de gifte sig och bosatte sig i San Fransisco. De valde att inte skaffa barn.
Ernst blev simtränare och av alla medaljörer vid OS i Los Angeles 1932 var hans adepter. Greta blev också framgångsrik och drev ett simhoppscenter i San Fransisco. 1973 blev hon invald i International Swimming Hall of Fame.
Greta åkte hem vid några tillfällen under resten av sitt liv. Hon var bland annat med på 50-årsjubileet av OS i Stockholm 1962. Hon fick också träffa Ulrika Knape som är den andra svenska som vunnit guld för Sverige i simhopp. Knape minns henne som en snäll och trevlig liten tant.
Ernst dog på 60-talet och Greta saknade honom mycket. Hon fick som sagt inga barn, men tog hand om en pojke när hon var 54 år och fick genom honom en son och en svärdotter. Svärdottern kan idag berätta att Greta genom hela livet var stolt över sin olympiska guldmedalj. Hon dog 1978. 83 år gammal.
