Atwood, Margaret; Upp till ytan; 1972

Upp till ytan är Margaret Atwoods debutroman och den har i år givits ut på nytt av Norstedts förlag. Boken handlar om ett gäng ungdomar som reser till huvudpersonens föräldrahem på en ö i en sjö någonstans i Quebec i Canada. Berättarjagets far har försvunnit och de försöker att få reda på vad som hänt honom. Hennes pojkvän och två vänner följer med och på ön utspelar sig ett drama då huvudpersonen genomgår en förändring. Hon söker sig tillbaka till det förflutna och vi förstår att moderna har dött och att hennes bror en gång varit med om en svår olycka. Hennes förändring leder till att hon väljer hon att lämna sin pojkvän och på slutet bestämmer hon sig till och med för att stanna på ön och bli ett med naturen. Det är inte själva handlingen i sig som är det centrala i boken, utan mer människornas relationer till varandra och framförallt berättarjagens personliga bakgrund och utveckling. Boken är bra fram till slutet, då den enligt min mening spårar ur något, men som symbolik är det säkert mycket träffsäkert. Det är en samhällskritisk bok och det feministiska budskapet är på många ställen tydligt. Det är 70-tal och alla ska vara sexuellt frigjorda, men ändå är det så tydligt att allt är på männens villkor, något som huvudpersonen noterar och reagerar mot.