Detta var en gång den svenska feministiska bibeln. Mycket har hänt sedan dess och tur är väl det. Boken kändes först helt meningslös att läsa, men sedan insåg jag vikten av att se att vi faktiskt har åstadkommit något i kampen om jämställdhet och rättvisa. Andersson har några kapitel i boken som är omvända noveller, d v s där kvinnan är överordnad mannen. Såhär i efterhand när man läst Egalias döttrar, så kanske det inte var så otroligt bra, men det är ändå ett bra försök att visa på absurdheten i könsrollerna. Tyvärr kommer en andra del med en massa socialistiskt dravel som inte känns helt relevant för boken. Jag rekommenderar endast läsning för den som vill ha ett historiskt perspektiv på feminismen i Sverige.
okt 30
Andersson, Mariann; Vägen ut eller det grymma manssamhället; 1969
Lämna ett svar
2 pingar
[…] nummer tre i den trilogi som Mariann Andersson kallar Nycklar till livet. Jag har redan recenserat Vägen ut, som är den första boken. Ljusets barn i mörkrets våld är snarare ett häfte än en bok och […]
[…] Anna bor i London och är gift med en man som en gång var hennes drömmars man. Han var charmig och uppvaktande och inte alls som svenska män. När boken utspelar sig är Anna en desperat hemmafru i ett land med undermålig barnomsorg och hennes karriär är som bortblåst. Hon skriver i mejl till sin syster om sitt liv. Vi får inte läsa systerns svar, men kan ana att hon är orolig. Anna, som alltid varit en övertygad feminist, går mot ett sammanbrott och det oundvikliga sker i slutet – hon lämnar sin man. Boken är underhållande, men inte så mycket mer. Den känns något konstruerad, även om den lär bygga på författarens egna erfarenheter från sitt liv i England. Jag gillar förlaget boken är utgiven på, Alida bok, ett förlag med endast feministisk litteratur (det har även givit ut Mariann Anderssons Vägen ut)! […]