Müllers novell om en familj är en berättelse om otrohet, förnekelse och hemligheter. På endast två sidor får hon ner en historia som utgår från ett släktträd och där det enkelt förklaras att ”far har en ett barn med en annan kvinna” och ”far ger det andra barnet julklappar”. Sedan går hon längre tillbaka i tiden och konstaterar att ”andra säger att mor har en annan man till far” och ”folk säger att han (morfar) (…) hade ihop det med någon annan”.
Novellen är mycket kort, men också mycket kärnfull. Jag fastnade direkt för den och läste varje rad flera gånger. På två sidor lyckas hon fånga så mycket och det som Müller är så bra på, att skildra en krypande instängdhet, kommer också fram i den här novellen. Nu är det inte diktaturen i Rumänien som stänger in något, utan skvaller och gamla förlegade normer.
