Min mans familj har sommarstuga på Landsort i Stockholms skärgård. Det är så långt söderut man kan komma i Stockholms län och nästa anhalt efter Landsort är Gotland. Ön heter egentligen Öja och byn Storhamn, men fyrens namn är Landsort och det är få som kallar ön något annat än Landsort idag. Det är underbart där på somrar och höstar och jag längtar verkligen ut dit nu. Vårt hur är inte vinterbonat så vi är inte där på vintern och våren kommer senare till Landsort så det kan vara lite trist att åka dit när träden har slagit ut i Stockholm och det är alldeles kalt därute. Varje sommar ordnas en konstrunda för alla boende och turister. Det är inte alltid vi aktivt går runt och tittar på allt, men vi ser en hel del när vi går till huset,. går ner till byn, löptränar eller går ner och badar. 2006 dokumenterade vi när vi aktivt gick rundan och därför gör jag Landsort till dagens kulturjakt.
Fyren Landsort.
Jag har inte sparat broschyren om rundan och vet därför inte vad alla bilder föreställer, men före jag beskar den här bilden och förstorade upp den kunde jag se vad det stod på skylten. Konstverket heter Fyllekaja och är gjord av Inger Weichselbaumer. Den stod nere i Österhamn dit båtarna kommer från Ankarudden på Torö (det finns två hamnar till som de kan gå till beroende på väder och vind).
Denna sommar var detta konstverk min favorit och jag kan för mitt liv inte förstå varför jag inte fotat skylten. Således vet jag inte vem som gjort denna fantastiska bh i plåt av armeringsjärn och en cykelringklocka.
Den gravida kvinnan utanför Landsorts kapell (Torö församling) var också en favorit och här vet jag inte heller vem som gjort det.
Landsort var tidigare en militärbas för svenska försvaret och även om det inte är så längre finns många spår efter det kvar. Nu på senare år har det snyggats till en hel del, men mycket finns fortfarande kvar. Här står jag vid en rostig kvarlämning.
Sommaren 2006 var också sommaren jag friade till min älskade make. Detta kort är taget på midsommarafton, dagen efter att vi satt på oss ringarna för första gången (jag friade utan ringar och vi beställde dagen efter, datumet i ringarna är såklart det datum då Andreas sa ja, inte den dagen de var klara hos guldsmeden).
Sensommaren och hösten 2006 var varma och det ledde fram till detta – mitt livs första och enda oktoberbad. Det var inte mer än 15 grader just den 1:a oktober, men det hade varit så varmt innan att det faktiskt gick att doppa sig.
