I veckan fick vi det besked jag fruktat en tid, men som jag hoppades in i det sista inte skulle komma. Tidningen NU lägger ner. Det finns inga pengar och det går inte att hitta alternativa stöd för att driva verksamheten vidare. Jag blev därmed uppsagd i veckan och letar nytt jobb.
Det är en tung vecka för att vara chefredaktör på NU är det roligaste jag har gjort i hela min karriär. Jag trodde att jag fick mitt behov att skriva mättat för att jag skriver är på Feministbiblioteket, men så var det inte. Dels fick jag möjlighet att tycka en massa politiska saker i tidningen, men framförallt öppnade sig enorma möjligheter att utreda saker och skriva reportage och artiklar genom att prata med forskare, experter, politiker eller andra spännande personer. Få säger nej till att prata med en tidning, hur liten den än är.
Det jag är mest stolt över är nog mina artiklar om intersex och om intersex och idrott. Det var bra artiklar som benade ut vad några forskare anser borde gälla och vad egentligen intersex är (svar: en massa olika saker). Det kändes mycket bra att kunna förmedla de expertkunskaperna vidare eftersom det varit många saker som sagts om två boxare i OS.
Mitt finaste minne är nog när jag tog med mig Selma och reste till en Mjölkö i Stockholms norra skärgård med båt från Nacka strand och intervjuade ett äldre par där han lärde sig flyga för att kunna ta sig över järnridån och hämta sin älskade östtyska flickvän och ta henne till väst. Dottern fick leka med deras barnbarn och jag gjorde den kanske mest fascinerande intervjun i mitt liv. Det var också eventuellt årets varmaste dag och vi badade från deras brygga innan vi åkte hem.
Det är en ynnest att få haft ett sådant fantastiskt roligt jobb i två år och jag vet att man ofta tröttnar på det mesta, men det kändes som jag hade kunnat göra det här ett ganska långt tag till. Jag har ändå hopp inför framtiden om att hitta något som jag gillar. Fler kollegor skulle till exempel vara trevligt. Jag har inte heller något emot att jobba mer på plats (vem hade trott att jag skulle känna så!?!). En stor förhoppning är att nästa arbetsplats ligger centralt i Stockholm eller i valla fall i ett mysigt hörn. Att jobba i Gamla Stan har sin fördelar.
Det finns mycket som jag skrivit som jag är stolt över och nu när tidningen lägger ner och bloggen inte kan ses som en konkurrerande tidskrift kommer jag att publicera det bästa här. Mina intersexartiklar, min historiska berättelse om flykten över järnridån och kanske framförallt alla kultur- och idrottsartiklar, kommer jag att dela med mig av. Just idrott satsade jag hårt på förra sommaren och där finns det spännande artiklar om supporterkultur, sporttvätt och proffsboxning. Bland mycket annat.
Slutligen, alla tips om jobb för en skribent, kommunikatör och/eller projektledare mottages tacksamt. Säg bara till så skickar jag mitt cv. Vad som än sker på jobbfronten så kommer Feministbiblioteket att finnas kvar. Jobb kommer och går – men Feministbiblioteket består.
