Jag såg via bokmässans programkatalog att det skulle vara ett seminarium om att skriva historiska deckare. Där upptäckte jag Camilla Lagerqvists Det hemliga sällskapet och Anna Laestadius Larssons Kärlekens bakgata. Jag läste den sistnämnda först och sedan tog jag mig an Det hemliga sällskapet. Boken är utgiven på Bazar och på Storytel inläst av Katarina Ewerlöf.
Det är 20-tal och Ester Tillman har precis blivit änka. Det innebär att hon är fri från sin hemska make. Vi förstår senare att hon gift sig med honom i all hast efter att Ester gett upp hoppet om att hitta hennes försvunna far i livet. I äktenskapet var hon mer eller mindre inlåst, men nu tar hon upp detektivdrömmarna och går i sin fars fotspår. Fadern var polis. En man faller från en balkong och Ester tror inte att han fallit av egen kraft. Hon bestämmer sig för att nysta i det. På sin väg finner hon pappans kontakt Jakob, som blir mer än en kompanjon.
Det hemliga sällskapet var en historisk deckare och den har helt klart potential. Det gick dock alldeles för fort i den här första boken och det behöver exempelvis inte hånglas direkt efter att man och kvinna har träffats för att vi ska förstå att kärlek kan uppstå. Det kan gott få ta lite tid i en serie. Dessutom tar det nog lite längre tid än några dagar att komma över en hemsk make.
Det fanns lite andra udda figurer i boken som en polsk fattig kvinna och en transflicka, som båda flyttar in hos Ester. En grund för mysighet, men det hela blir dock inte lika bra utfört. När jag skulle skriva om boken en vecka senare än jag läst ut den, kom jag knappt ihåg någonting om själva deckarhistorien. Det är inte ett så bra tecken.
