Elvira Aracén i Copa 71 på SVT Play.
Detta är sista inlägget (i alla fall för nu) om kvinnorna som spelade Copa 71, det andra inofficiella världsmästerskapet i fotboll 1971 i Mexiko. Elvira Aracén är kanske den mest politiska och feministiska i filmen och pratar mycket om hur kvinnor förtrycktes och vad hon och hennes lagkamrater gjorde för kvinnors frigörelse. Hon var målvakt i det mexikanska laget.
Elvira Aracén var med som reservmålvakt både under VM 1970 i Italien och 1971 på hemmaplan i Mexiko. Hon spelade bland annat finalen. Hon har vid sidan av fotbollen ägnat sig åt friidrott och hon är utbildad idrottslärare. Hennes stöd för damfotbollen är stort och hon berättar gärna och ofta i media om vilka hinder som står i vägen för kvinnor.
I filmen berättar hon att i Mexiko fick männen spela på gräs och kvinnor på grus. Det var inget de tänkte på då, men hon ser det idag som något av en politisk handling att inte sluta spela. Hon berättar också om spelens maskot, Xochitl, som fått sitt namn efter ordet krigare. ”Vi var som Xochitl, vi krigade och segrade”, säger hon i filmen.
Mexiko gick till final efter en skandalomsusad semifinal mot Italien, som jag skrivit om tidigare. Före finalen blev kvinnorna i det mexikanska laget uppmuntrade att kämpa för att få betalt för att spela. VM var en enorm succé och många tjänade pengar på deras framgång. Många, men inte de själva. De hotade med att inte spela finalen. Mexiko Citys borgmästare besökte laget och försökte få dem att spela, berättar Elvira Aracén i filmen. Hon säger att hon då gjorde ett uttalande: ”Jag vet inte varifrån ni fått informationen, men det här laget ska spela VM-final.”
Idag menar Elvira Aracén att hon tyckte att de förtjänade betalt, men att de aldrig krävde det. De spelade finalen och de fick inga pengar för det. I efterhand tycker hon att det var synd att de inte fick betalt, vilket hon säger med ett leende i filmen. Mexiko förlorade finalen och det hade inte haft den bästa uppladdningen med alla protester. Om Danmarks tre mål säger Elvira. ”De målen satt som ett slag i magen. Men så är det i fotboll.”
Efter VM förbjöd Fifa kvinnor att spela även på de arenor där VM hade gått. Damfotbollsspelarna hade nu inga stora arenor där de kunde spela stora matcher, vilket Elvira Aracén säger i filmen var ren diskriminering. Och ja, det var det ju såklart.
