Jag har sett dokumentären Copa 71, som handlar om det inofficiella världsmästerskap i fotboll som hölls för damer i Mexiko 1971. Det var mycket välbesökt och enligt dokumentärmakarna är har det sedan gömts undan och fallit i glömska. Fram tills nu. Jag kände inte heller till det, men blir alltid lite skeptisk när det slås på stora trumman att något gömts och glömts. Det är en amerikansk dokumentär, ska tilläggas.
Kort sammanfattat så drog man ihop ett världsmästerskap i fotboll i Mexiko efter herr-VM 1970. Fifa fick nys om det hela och stödde inte projektet. De förbjöd Mexico att låta damerna spela på de officiella arenorna. Kvar fanns då bara små och obetydliga arenor eller två gigantiska arenor, som var privatägda och som Fifa inte hade något att göra med. Man beslutade sig för det sistnämnda och gjorde sedan enorma annonskampanjer i alla medier för att locka folk dit.
Sex länder deltog i mästerskapet; Danmark, Frankrike, Argentina, Italien, England och Mexiko. Danmark segrade tillslut mot Mexiko i finalen. Semifinalen mellan Italien och Mexiko var skandalomsusad och slutade i förtid efter slagsmål mellan spelarna. Idag säger de italienskorna som deltar i dokumentären att det var orättvisa domslut för att arrangörerna ville se Mexiko i finalen.
Arrangemanget var en succé. Spelarna möttes stort pressuppbåd på flygplatsen och i övrigt med värme överallt och de som inte hade fotbollsskor eller tävlingsdräkter, fick det på plats. Det var upp till 110 000 besökare på matcherna. Men Fifa var inte nöjda och hotade alla klubbar som upplät sina arenor till damer, om uteslutning. När spelarna kom tillbaka till sina hemländer, möttes de med hån och ingenting hände med damfotbollen. inte ens i Danmark, där spelarna kom hem som segrare.
Det är en oerhört gripande film med intervjuer med många av spelarna från de olika deltagande länderna. Jag kommer att återkomma till dem. Jag är tvungen att googla. inte kan ett sådant mästerskap glömmas bort. Jag hittar den här artikeln i Populär historia, en artikel jag vet att jag läst förut. Den nämner inte världsmästerskapet. Där pratar man om utvecklingen i England och att utvecklingen senare drevs av Skandinavien. Sedan går man över till att prata om Öxabäck. Märk väl att i Copa 71 var Sverige inte med. Det var däremot Mexiko, Argentina och Italien. Det var Mexiko som såg till att över 100 000 kom till matcherna.
Det är klart att detta VM inte är helt bortglömt, men det finns sannerligen inte i var mans medvetande. Varför? Här hemma har vi spekulerat i om den svenska självbilden av att det var här som den moderna damfotbollen startade, kan vara en faktor. På 70-talet var Sverige uppenbarligen inte ens bäst i Norden på damfotboll. Fifa ville såklart helst glömma bort det snabbare än kvickt och de lyckades till och med få till ett förbud för damer att spela på de stora arenorna i Mexiko efter VM. Du som ser filmen kommer att ilskan till fler gånger än du kan räkna.
En annan förklaring till att det inte pratas så mycket om det, nämnde Englands lagkapten Carol Wilson. Hon fick utstå så mycket hån från både officiellt och inofficiellt håll när hon kom hem (England kom sist i turneringen) att hon aldrig pratade med sina lagkamrater om det. Istället för att ha varit med om något stort, blev det en skam. Även om samhället senare förändrades, kan skammen mycket väl ha suttit kvar.
Copa 71 har inte en svensk Wikipediasida och det är svårt att hitta referenser till turneringen på svenska sajter och i svenska tidningar, även om det finns. På Wikipediasidan om det svenska damfotbollandslaget kan vi läsa (min fetning):
Åren 1970 och 1971 spelades fyra inofficiella landskamper mot danska lag. De svenska spelarna kom främst från lag i Skåne, Västergötland och Stockholmsregionen . Bland annat föll man med 5–0 mot Danmark, som vunnit inofficiella VM 1970, i kvalet till ett inofficiellt VM 1971. En av matcherna, som spelades i Köpenhamn, vanns av Danmark med 4–3 inför 6 400 åskådare.
När min make la up en fråga på Twitter om vad folk tänkte om dokumentären svarade Sven Hansson, som själv upplevt 70-talet, att han inte hade sett den, men att han hade minnen av turneringen. Han minns att den var uppmärksammad, även i Sverige, och att han tyckte att det var skumt att den fallit i glömska. Och visst är det skumt? Jag hoppas inte att den glömts bort här för att det inte passar in i vår självbild att vi inte var först att spela i något världsmästerskap.
Nu kommer jag att göra vad jag kan för att den här feministiska bloggen ska ge kvinnorna som var med den uppmärksamhet de förtjänar. Se fram emot en höst med många berömda och glömda fotbollskvinnor!
8 pingar
Hoppa till kommentarformuläret
[…] kommer att bli ett Copa 71-special med fotbollskvinnor under hösten för att hylla de kvinnor som var med under det […]
[…] helgen såg jag Copa 71, en film om det andra inofficiella världsmästerskapet i fotboll för damer. Hur kan ett sådant, […]
[…] såg filmen Copa 71 om det första (inofficiella) världsmästerskapet i fotboll för damer som blev en succé och […]
[…] min miniserie om fotbollsspelarna i Copa 71, det bortglömda VM:et för damer, har turen kommit till Danmark. Susanne Augustesen är inte med i […]
[…] med fotbollskvinnor från det andra inofficiella världsmästerskapet för damer, Copa 71, fortsätter. Trudy McCaffery var kvinnan som visas i filmen få frågan om hon är en tomboy. […]
[…] serien om fotbollskvinnorna från Copa 71 har turen nu gått vidare till Elba Selva från Argentina. De argentinska spelarna tillhörde dem […]
[…] var också ett av de lag som var med i Copa 71, det andra inofficiella världsmästerskapet för damer, som jag skrivit om förut. Nicole Mangas […]
[…] augusti såg jag filmen Copa 71 om det andra inofficiella världsmästerskapet i fotboll för damer. Världsmästerskapet gick i […]