Då var det dags igen för Augustprisnomineringarna. Jag läser verkligen jättemycket böcker och jag tycker att jag har hyfsat koll på den svenska utgivningen, men varje år när det kommer till Augustpriset så har jag oftast inte läst så många av de nominerade böckerna. I år ingen.
Jag känner en viss skam varje år det drar ihop sig till Augustpriset eftersom många av mina bokbloggarvänner varit ambassadörer för priset och ofta kommer med kloka funderingar kring vilka som borde finnas med bland de nominerade. De få gånger jag har läst böcker som finns med i spekulationerna blir de oftast inte nominerade.
Nu ska jag inte gnälla mer över detta. Alla har sina styrkor och svagheter och min styrka är uppenbarligen inte Augustpriset och de hetaste svenska böckerna under det senaste året. Ska jag göra något åt det? Om jag orkar kanske jag skulle läsa in mig på svenska litteratur nästa år och ansöka om att få bli ambassadör 2020. Eller så inser jag att jag har andra styrkor och tuffar på med det som jag gillar bäst och är bäst på.
