Jag har varit hemma i Lidköping igen! Men nu är jag åter i Stockholm. Jag sitter och skriver detta i en stekhet lägenhet och dricker horder med läsk och vatten. Besöket i Lidköping var fint på många sätt och trots värmen, lite svalare pga att föräldrarna bor i hus. Här kommer en liten kulturjakt från en av dagarna då vi tog bilen till Kållandsö.
Mitt älskade Läckö Slott. Så välbekant och så vackert. Här har jag sett i alla fall varannan utställning sedan jag var riktigt liten. I år valde vi bort de till förmån för en barnvadrning som hette tokiga tavlor, som bara var för barn. Hugo älskade och Selma fick springa omkring lite som hon ville i skuggan utanför Victoriahuset med sina föräldrar i väntan på brorsan.
Monument över Torsten Rudenschöld, räknas som den svenska folkskolans grundare. Han föddes 1798 och dog 1859 i Uppsala, men bodde under en tid vd Läckö. Han har gett namn åt en av Lidköpings tre högstadieskolor, Rudenschöldsskolan. Jag gick själv inte på den utan på Fredriksdalsskolan.
P¨å bron mellan Kålland och Kållandsö ligger Brostugan, ett enormt pittoreskt café. Vi stannade här och åt en glass och det slog mig att det nog var första gången i livet för mig. Kan tyckas oerhört märkligt, men jag fann lösningen på gåtan. De säljer ju GB glass och inte Klings! Alltså har vi alltid tagit glassen på Läckö eller Spiken och inte här. Nu kan man äta fin-tacos är och ja, det är mina barn ni ser i högerkanten.
Slutligen något som inte händer i Stockholm: vi blev omkörda av en epatraktor. Jag överdriver inte när jag säger att vi nog inte körde långsammare än 30.
