Recension: Backman, Fredrik; Vi mot er; 2017

Vi mot er (Forum) av Fredrik Backman är en fristående fortsättning på Björnstad. Jag tyckte mycket om Björnstad för att den var lite annorlunda Backmans andra böcker och hade mer djup. Dessutom var den tydligt feministisk med en våldtagen tjej i centrum. Jag valde att lyssna på Vi mot er via Storytel.

Det är sommar i Björnstad och det har inte gått många månader sedan den första boken slutade. Bokens huvudpersoner är desamma, förutom att Kevin Erdahl är borta. Nu är det Benji, Maya och Ana, Amat och Peter och Mira som det handlar om mest. Björnstads pojkar förlorade finalen och kommunen beslutar sig för att lägga ner klubben. Då dyker en politiker, Richard Theo, upp. Han ser till att det kommer sponsorer till klubben och nya jobb till Björnstad. Han är en slug jävel som ser till att folk hatar varandra för att det kommer att gynna sin politiska karriär. Björnstad mot Hed, överallt och mer och mer intensivt. Samtidigt avslöjas Benjis sexualitet och Björnstad hockey får en kvinnlig tränare som alla tror är homosexuell. Heds slagord på hockeyarenan är ”bögar, horor, våldtäktsmän”, där Benji är bögen, Maya horan och Kevin våldtäktsmannen.

Vi mot er var som en lite sämre variant av samma bok som sin föregångare. Det som jag förlät i Björnstad fast det var väl sentimentalt och väl förutsägbart blir i den här ganska jobbigt. De nya personerna Richard Theo och tränaren Elisabeth Sakell, är båda karikatyrer och dessutom är den sistnämnda mer eller mindre en upprepning av Britt-Marie, för den som kan sin Backman. Temat för den här boken är våld och motsättningar och vad hat kan göra med människor och det blir lite mycket. Dessutom är hela politikerstoryn lite väl överdriven för mig som känner väl till den världen. Men feministisk är boken fortfarande. De flesta huvudpersoner är män, men det handlar ändå om att bryta könsrollsmönster, kvinnohat och att kvinnor kan göra karriär.

Sedan tjänar nog inte Backman på att lyssnas på. Hans formuleringar som blivit hans signum blir nästan högtravande när man får det läst för sig. I början funderade jag på hur länge jag skulle stå ut. Men som med så mycket annat vänjer man sig. Jag gjorde det i alla fall.

Till det som är bra är att Backman berör. Han tar också parti för många som är mer eller mindre utsatta eller diskriminerade i vårt samhälle, homosexuella, kvinnliga hockeytränare, unga tjejer som vill spela hockey och invandrarkillar från förorten. Men det stör mig lite att det måste gå bra för nästan alla. Nu är Vi mot dem en svart bok med mycket sorg, men för dem som det inte går åt pipsvängen för går det å andra sidan mycket bra för. Det blir lite väl vart och vitt. Men det är en saga och en saga som inte enbart har ett lyckligt slut. Fredrik Backman kan skriva historier och Vi mot er är inget undantag.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Och dagarna går, Fantastiska berättelser, Lottens bokblogg