Angkor Wat i solnedgång.
Nu har jag varit på resande fot ett tag och inte hunnit skriva så mycket, men för er som väntat kommer här kapitel fem i min följetong! Resumé: Nina och Calle har rest tillsammans till Siem Reap i Kambodja för att se Angkor Wat och de andra templen.
Andra dagen på tempelområdet var lika fantastiskt som den första. De var båda två morgontrötta och så imponerade av allt som det var, så de skippade alla råd om att se templen i soluppgången. De beslutade sig för att se dem i solnedgången istället. Just solnedgången var inte det som Nina senare skulle minnas från just den dagen. En mängd människor på en och samma plats, ungefär som ett fylleslag på en strand i en småstadskommun runt examensdags. Sedan en sol som gick ner. Först lyste den och sedan blev allt svart. Nej, solnedgången kommer hon inte att minnas på samma sätt som alla små tempel ute i djungeln som det alla var lika, men ändå så olika.
Natten hade varit lite jobbig. De kom hem till hotellet och vid läggdags blev det lite pinsamt, tyckte Nina. Före Thomas hade hon varit ganska frigjord och inte allt tyckt att det var jobbigt att dela rum med killar. Men Thomas var pryd och hade krävt prydhet av Nina. ”Jag ber dig, exponera dig inte” sa han ofta på skämt, men med ett stort underliggande allvar. Nina var utled på det, men det hade gjort något med henne. Hon var också fortfarande risig i magen och oroade sig för lukter. Hon hatade att hon tänkte på det, men kunde inte låta bli.
Hon och Calle hade också pratat mycket på tempelturen och de hade roligt tillsammans. Många allvarliga samtal och mycket skratt. Nina kom på sig själv att vara riktigt, riktigt glad. Det var inget hon hade trott när hon för ett par dagar sedan gick ensam i Bangkoks trånga gränder. Hon hade bara en liten gnagande oro. Hon tänkte mycket på om och när i så fall de skulle gå skilda vägar på resan. Som det var nu planerade de ingenting, utan bestämde från dag till dag vad de skulle göra. Nina var säker på att Calle hade en plan, men inte pratade om den. Hon vågade inte heller fråga.
Dagen efter flög de till Sihanoukville. Det hade gått att vara längre på templen och det hade också gått att inte se så mycket för att få en bra bild, tyckte Nina. Siem Reap var inte någon rolig stad, så de tyckte båda att det kändes ok att resa vidare.
Nina tyckte att det var fantastiskt att komma fram till havet. Det var en underbar strand även om deras boende var lite i sunkigaste laget. Det fanns ac och toa, även om det inte var den bäst fungerande som Nina hade stött på. Återigen valde de att sova i samma rum. De kom överens om att det var ett bra sätt att spara pengar. Något sa Nina att spara pengar inte var något som Calle behövde, men hon ville dela rum med honom så hon sa inget.
De åt på stranden och drack massor. Övriga kvällar hade de, eller kanske snarare Calle om Nina skulle vara helt ärligt, slutat innan de hunnit bli för sent. Nu stängde de stället och var sådär berusade som man är när man tror att man kan dricka hur mycket som helst och bara få det roligare. Sihanoukville var ingen partyort. Klockan ett verkade det mesta börja slå igen. Calle föreslog att de skulle köpa öl och sätta sig på stranden utanför deras stuga. Innan han beställde öl i kiosken vände han sig om till Nina och frågade:
– Vad flyr du ifrån?
När hon inte svarade sa han:
– Jag flyr också, det är därför jag frågar.
Några sekunder var Nina tyst. Sedan sa hon.
– Ok, jag berättar om du berättar. Men jag behöver en massa öl. Och cigg!
Calle skrattade och gick in och köpte en påse öl och cigaretter. De satte sig på stranden och öppnade var sin öl. Nina övervägde med sig själv hur mycket hon skulle berätta, men graden av berusning och det förtroendeingivande sätt Calle hade, gjorde att hon släppte på allt. Hon sa:
– Jag kom hem från universitetet och hittade min pojkvän i sängen med min bästa vän.
Tidigare kapitel
