Jag har skrivit mycket om vår resa genom ofrivillig barnlöshet och IVF:er som tillslut ledde till två underbara barn. Det är inte alla det slutar väl för och genom behandlingar eller upprepade missfall är det många som känner sig ensamma. Idag fick jag ett läsarbrev som jag publicerar är i sin helhet. Både hon och jag anser att vi måste prata mer om barnlöshet och missfall. Denna person ville vara anonym, men här är hennes tankar.
Ungefär en procent av alla kvinnor drabbas av upprepade missfall, dvs fler än tre missfall utan någon lyckad graviditet däremellan. Ungefär en tredjedel av dem får aldrig barn, bara missfall. Det är en form av ofrivillig barnlöshet. Andra genomgår fem, sju eller tio missfall för att till slut äntligen få ett barn. Utan att man någonsin lyckas slå fast vad det var som orsakade missfallen. Det är jobbigt att bära detta inom sig och inte berätta, särskilt som missfallen ibland innebär sjukhusvistelser och sjukskrivningar. Vid sena missfall får kvinnor ofta föda fram det döda barnet på en förlossningsavdelning, mitt bland alla lyckliga nyblivna föräldrar.
Det är naturligtvis svårt att veta vad man ska säga när en vän berättar att hon har fått missfall. Det bästa är nog att bara ge henne en kram, eller om det känns för påträngande, beklaga sorgen och säga att du önskar att du kunde hjälpa till. Tre saker som vi som drabbas får höra, och som mest provocerar, trots att vi vet att folk menar väl, är:
1. ”Du ska ju vara glad för att du faktiskt kan bli med barn.”
Det kan vara en tröst för en ung kvinna som fått sitt första och förhoppningsvis enda missfall. Men det är faktiskt ingen tröst för en person som haft upprepade missfall. När man har varit gravid sammanlagt tio tolv månader men fortfarande inte har ett barn så är man ganska ointresserad av att VARA gravid.
2. ”Jag har hört att tidiga missfall ofta beror på att det var något fel på fostret, det var inte meningen att det skulle bli ett barn.”
Nä? Har du läst på om missfall? Du tror inte att den missfallsdrabbade kvinnan har läst en artikel eller två? Det är ingen tröst att det ”inte var meningen”?
3. ”Det kan vara din ålder, jag har läst att risken ökar mycket efter 35.”
Det förstår du väl att den missfallsdrabbade kvinnan redan vet? Hon har också läst om det och önskar att hon vore yngre. Men det är inget hon kan göra något åt. Hur tänker du dig att hon ska få nytta av ditt råd?
Att drabbas av upprepade missfall är en sorg, som ofta kommer att dominera parets liv. När man berättar det för någon så är det för att man vill att den personen ska förstå varför man uppför sig lite underligt. Varför man var sjukskriven, varför man blev så stressad och tyst i det där kaféet med alla barnvagnarna. Försök inte pigga upp oss. Visa bara att du förstår att allt är djävligt jobbigt.
