När jag hade läst ut Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur och skulle skriva om den fick jag se att en översatt novell av henne fanns på nätet. Jag läste den korta berättelsen Flickan och tarspelaren och fick ett och annat att fundera på.
Flickan är kär i en tarspelande man (tar är ett slags stränginstrument). Han försvinner från henne för att han flytt landet. Varje gång hon kommer efter så har han åkt någon annanstans. De återförenas först i Tyskland och sedan äntligen i USA. Men kommer de till det förlovade landet som levande eller döda?
Det är en mystisk novell om kärlek och längtan. Slutet är oklart. Dör flickan, dör tarspelaren eller dör de båda två? Som novell är den fantastisk. Mycket att fundera över och mycket att diskutera fram och tillbaka. I övrigt var det ett vackert poetiskt språk som jag kände igen från Kvinnor utan män.
