De första barnböckerna av Anna Charlotta Gunnarson var böckerna om Amanda i Finnvira. Samma gamla visa gick som radiojulkalender 2003 och var skriven av Gunnarson och Mats Kjelbye. Båda den och Guld som glimmar är deckare för barn.
Amanda bor ihop med sin far Lenny som vill vara en bra detektiv. Amanda själv verkar ha en förmåga att hamna i situationer som är lite magiska. I Samma gamla visa är det snart jul och hon hittar en gammal skiva från 60-talet med ett dolt budskap i en julvisa. När hon knäcker det kan hon önska sig vad hon vill – och det varar i tre minuter och åtta sekunder (så länge som låten varar). Skivan kommer i orätta händer och då får hon bekymmer. I Guld som glimmar är det sommarlov och hon arbetar i sin bästis familjs botaniska trädgård. Där vårdar hon en magisk växt som får henne att bli någon annan för en kort stund. Samma sak händer där – den kommer i orätta händer och hon måste lösa mysteriet.
Amanda är tuff, lite egen och intresserad av det som händer och sker. Mindre intresserad är hon av killar och kärlek. Hennes bästa vän Carmen tror inte på övernaturlighet, i alla fall inte initialt, och hon gillar att spana in snygga killar. Två tjejer och två helt olika roller. Gunnarson visar att det går att vara tjej och ha olika egenskaper. Det finns även andra könsostereotypa inslag såsom värstingtjej och värstingkille (istället för bara killar), en killkompis till bästisarna Amanda och Carmen samt den ensamstående pappan som lagar supergod mat. Jag tror absolut att böckerna fungerar som deckare för barn och jag tyckte att de var spännande. Den första boken gillade jag mer. Den andra var lite mer komplicerad till en början. Framförallt utspelar sig den första i skolmiljö, något som Gunnarson verkligen kan skriva roligt om.
