När barnet får plötsliga vredesutbrott utan att jag förstår varför.
När jag måste gå upp klockan halv sju på lördagen fastän jag har väckt honom kvart i åtta hela veckan.
När jag inte kan laga mat för att mitt barn inte vill att jag ska stå vid spisen.
När mitt barn dunkar våra kastruller i golvet och lämnar märken.
När det alltid lyser en stjärna på TV:n pga obevakat ögonblick med vasst föremål.
När mitt barn inte leker med sina leksaker utan kastar dem i golvet.
När jag inser att lägenheten inte är tillräckligt säker.
När jag inte längre kan öppna fönstren i lägenheten.
När det vid soligt väder blir 100 grader inomhus och jag inte längre kan öppna fönstren.
När gardinerna fortfarande efter ett år hänger med knutar för att han inte ska få tag på dem.
När jag ser mitt barn med en kniv i handen.
När jag inte orkar gå ut med soporna för att hissen är trasig.
När jag nattar mitt barn med teletubbies för att han vägrar att somna före tio.
Då är det inte så kul. Men jag vill trots allt inte leva ett annat liv. Jag vill bara ha en större lägenhet.
2 kommentarer
Nä, vissa dagar är helt enkelt bara sämre än andra… och svåra att skratta åt när man är mitt uppe i en sådan (som jag är idag).
Usch ja, nu har jag dock en kväll att vara lite glad åt. Efter en vecka av somna klockan 10 somnade han 8. Hoppas det håller i sig!