Recension: Laestadius, Ann-Helén; Tio över ett; 2016

När jag läste om Augustprisnomineringarna så fastnade jag för Ann-Helén Laestadius Tio över ett (Rabén och Sjögren). Har läst Laestadius böcker om samen Agnes och tycker jättemycket om dem. Därför ville jag gärna läsa Tio över ett som utspelar sig i Kiruna och handlar om flytten av staden. Den fanns på Storytel så jag började läsa direkt.

Maja är livrädd för att Kiruna ska rasa. Varje natt, tio över ett, sprängs det i gruvan. Varje natt, ställer Maja en klocka för att kunna rädda in familj om något går fel vid sprängningarna. Efter ett kan hon inte somna om och det tar givetvis på krafterna. Samtidigt är hon med i en bokcirkel och en dag dyker Albin upp den. Albin som hon varit kär i länge. Albin får henne att sträckläsa boken om Zlatan och vips sover hon ännu mindre. Hon har sin bästa vän Julia, men trots det kan hon inte prata med någon om rädslan. Ingen tar henne på allvar. Istället spelar hon in filmer som ska sparas för eftervärlden om hon skulle dö i ett ras. Parallellt med Majas rädsla får vi historian om Kirunas flytt. Maja tycker att det är oröättvist att det är hennes familj, och inte LKAB:s chef som måste flytta. LKAB:s chef visar sig vara Albins farfar. En dag faller Maja ihop i skolan.

Jag tyckte mycket om den här boken om rädslan och vreden över att tvingas flytta mot sin vilja. Det är också fint om vänskap och tonårskärlek och att vi inte nödvändigtvis är som våra släktingar. Det var bra om psykiska åkommor och om hur man inte pratar om det. Kort sagt är det en bra ungdomsbok med många bottnar. Mig gav boken dessutom en inblick i hur det är att bo i Kiruna. För mig var det således både en läsupplevelse och jag fick lite mer kött på benen i ett ämne som intresserar mig. Jag skulle åkt till Kiruna i tjänsten i april, men det jag skulle göra ställdes in. Nu känns det trist att jag inte varit där och upplevt staden innan den flyttar. Hoppas att ett nytt tillfälle ges.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Eli läser och skriver, Enligt O