Då är det dags igen, för nobelpriset i litteratur att tillkännages. Min käpphäst är varje år efter att en kvinna borde få det efter en annan kvinna. Aldrig har en kvinna fått det två år i rad nämligen. Har män fått det? Frågan behöver inte ens ställas. Förra året sa jag Han Kang, och se vem som fick det! Jag kommer därför att säga en annan kivnna som jag tycker borde få det och hoppas på samma tur.
På Kulturkollo spekulerade vi igår och där skrev jag att jag drog till med gissningen den ryska författaren Ljudmila Ulitskaja. Eller gissning och gissning, jag tror kanske inte att Svenska Akademien är så modiga att de ger det till en regimkritisk rysk författare. Men jag hoppas! Skulle det ändå gå till en man, vilket jag är tämligen övertygad om att det kommer att göra, så tycker jag att de borde vara lika framåtblickande som förra året och ge det till den ukrainska författaren Serhij Zjadan. Fast det kanske i och för sig skulle döda hans karriär och det vill vi verkligen inte.
Sedan skulle jag inte bli ledsen om Jamaica Kincaid, Nina Bouraoui eller Jenny Erpenbeck får det. Det som snarare gör mig ledse är att kroatiska Dubravka Ugresic aldrig kommer att få det. Ej heller Nawal El-Saadawi eller Assia Djebar. Men så är det, alla fantastiska författare kan inte få det. Jag hoppas bara att det inte är någon medelmåtta som få det i år.
