Jag vägar vägra strumpbyxor i augusti, så trots att det blivit höst enormt tidigt har jag gått i mina klänningar med bara ben i sandaler sedan jag började jobba igen. Men det är så tråkigt och faktiskt vemodigt att blivit snuvad på en av de mest underbara tiderna på året – sensommaren.
2005 kommer att gå till historien som året då vi hade en iskall vår och en alldeles för kall sensommar. Vi satt knappt ute någonting i våras och har knappt gjort det nu heller. Nederbörd var och varannan dag gör att jag inte ens kan hänga ut lakan på tork (vilket btw, är något av livets njutningar).
”Mamma, du sa att vi skulle gå och bada efter skolan!” Så sa min dotter, som nu börjat trean. Det blev inget av med det. Det är säkerligen fortfarande varmt i sjöarna här i Nacka, men det har hittills inte varit någon dag då det är värt besväret att ta cykeln, packa badkläder och åka bort till vår närmaste sjö.
Jag vill ha varma grillkvällar, svala nätter med en kofta på och matplanering utifrån grill. Det är för tidigt att lägga på rönnbärsduken och laga mustiga grytor. Just det är det enda jag vill just nu när hösten redan är här. Att det står augusti i kalendern hindrar mig. Allt har sin tid, och nu är det tid för sensommar.
Vi har haft en fin sommar, även i Sverige. Det har varit många och långa bad på Landsort och vi är alla bruna som pepparkakor. Så någon skitsommar har det verkligen inte varit. Den bara började och slutade inte så bra. Och när den inte slutar bra, blir det lite kämpigare att ta sig an hösten.
Igår satt jag och monterade ner allt sommarblomme-lego och insåg att jag inte har något blomlego som passar hösten. Jag gick istället ut och plockade mig en liten sommar-…, jag menar höst-bukett, med vad trädgårdens ogräs hade att erbjuda. Jag får lite vårfeeling faktiskt. Vädret är upp och ner.
