Nu är jag visserligen av kvinnligt kön, men detta till trots är jag livrädd för hästar och älskar att dricka öl och titta på fotboll. Därför ser jag mig som en med perspektiv ”från andra sidan” i det som de senaste dagarna har upprört ridsporten.
Bakgrund: Rolf-Göran Bengtsson (för sportnördar som är ointresserade av ridsport annat än i OS, känd för sitt OS-silver i Peking) tog EM-guld 2011. För detta mottog han folkets pris på Idrottsgalan i måndags, de sk Jerringpriset som vem som helst kan ringa in och rösta på. Det stod till sist mellan honom och Marcus Hellner, skidåkare som tog VM-guld i sprint.
Som väntat blev hela ryttarsverige helt utom sig av glädje och priset sågs som en seger för sporten. Men kritiken lät inte vänta på sig och Lasse Anrell stod för det kanske kraftfullaste hånet: ”Rolf-Göran Bengtson…Vem är det?” Tyvärr har Aftonbladet låst in artikeln och för er som har plus kan ni läsa den här, ni andra kan läsa ingressen. Han ansåg också att hästen borde fått priset. Samma sak kunde läsas på Twitter av flera tokroliga (alltid) män.
Jag som är en skidfantast av stora mått (att titta på alltså) ville att Bengtsson skulle ta hem priset. Hellner hade visserligen gjort en bra insats, men det kändes som att Bengtssons insats var större och mer överraskande. Jag tror att många tänkte som jag och därför röstade på honom – trots att de kanske inte är superförtjusta i ridsport. Jag tror inte att det var en organiserad kupp av fjortistjejer och deras föräldrar, eller vad det nu var Anrell trodde.
Varför detta utfall mot ridsporten? Nu är Rolf-Göran Bengtsson man, men många unga tjejer rider och för dem är hästar en stor del av livet. För dem kändes det här priset stort och det är inte svårt att förstå.
Jag vill nu jämföra med vad som hände för ett antal år sedan. Speedway-giganten Tony Rickardsson hade under flera år varit nominerat till priset men inte fått det, antagligen för att folk i allmänhet inte är så intresserade av speedway. När han fått priset var det annat ljud i skällan. Då grät sportjournalisterna med Rickardsson och gladdes åt att speedway-sporten fick komma in i idrottens finrum. Robert Gustafssons parodi på honom ”Jag är inte bitter” har få missat och nu kunde vi läsa att Rickardsson inte behövde vara bitter mer. Vid en snabb googling kunde jag hitta att självaste Anrell uppmanat svenska folket att ringa in och rösta på Rickarsson (se Masarnas hemsida). Han tyckte inte då att cykeln borde fått priset. Det som är provocerande med tjejsporten ridning var inte provocerande med machosporten speedway.
Den folkliga sportnörden och tillika både ridsport- och speedwayointresserade Hanna, gläds lika mycket nu som 2006 och då gladdes hon lika mycket som Lasse Anrell.
Läs också Petra Andersson, Hobbyryttare och doktor i praktisk filosofi.
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Man blir så trött på folk och deras förlegade åsikter om vad som är rätt och fel och vad som är en sport etc. jag är inte helt insatt i frågan (och såg inte ens när han fick priset) men det känns bara så JÄVLA förutsägbart att folk skulle ifrågasätta det bara för att det handlar om ridsport. VAD ÄR PROBLEMET liksom. Hans insats har röstats fram av svenska folket, då behöver man inte ifrågasätta det och verkligen inte håna det och säga att HÄSTEN skulle ha priset. Det blir så löjligt. Bra att du lyfter upp det på din blogg!
JAG VET! Jag blir så trött på det. Att gubbarna inte kan tänka längre än nästan räcker när de ska ifrågasätta.
Tycker jerringpriset ibland verkar handla mer om vem som är känd än vem som faktiskt gjort den bästa prestationen
Jo, men det blir nästan oundvikligt när folket ska rösta.
Hela diskussionen har varit löjlig iom att Jerringpriset är folkets pris. Rättvisare än så här blir det inte. RGB är ”folkligast” med stor marginal.
Vill man mäta bragd, så skall man ta med alla möjliga och omöjliga idrotter och där handikappidrottar oftast står för de omöjliga bragderna.
Skall man mäta prestation till hur många utövare som finns så skall inte Lidström, Sedin eller Hellner få det som vissa av de som klagade påstod. Då hade Zlatan fått det år efter år efter år eftersom han tillhör top 10 i världens utan tvekan största sport. Det enda som är större rent utövarmässigt är 100 meter. Men det hade varit tråkigt att mäta på det sättet eftersom vintersport inte hade haft en chans då.
Jag håller helt med dig! Jag är inte så förtjust i idrottsgalan av just den anledningen. Det är ganska förutsägbart vilka som kammar hem priserna och det är sällan dem som stått för de verkliga bragderna eller dem som är bland de bästa i världen ifall de skulle vara det i någon lagsport. Nu älskar jag skidor och friidrott så jag är oftast nöjd med pristagarna, men rättvist ska man nog inte säga att det är.