Etikett: Hannas liv

Jag har bloggat 500 dagar i rad

500

I början av isoleringen bestämde jag mig för att hålla i att jag bloggade varje dag. Jag kände att jag var tvungen att ha någon fast punkt i tillvaron, när jag inte fick gå till jobbet och mitt hem egentligen inte var mitt. När vi flyttade tänkte jag att jag fortsätter så länge jag orkar …

Fortsätt läsa

Coronadepp eller vårfeeling eller både och?

Hugo och snöhelvete

Jag skrev ett inlägg i januari om att jag var på väg ner i ett hål av meningslöshet. Det är bättre nu. Jag får feeling av våren och blir pepp av mitt ljuset. Men helt bra är det ju inte. Jag saknar exempelvis min hjärna. Vill bara läsa fluff och kärlek och gulligull. Författare som …

Fortsätt läsa

Låtar vi kanske inte minns: Always have, always will

Sovjeternas hus i Kaliningrad

Nu kommer en historia som egentligen inte betyder något för någon annan än mig, men jag måste bara dela med mig. Sommaren 1999 var jag på resa i Baltikum och Kaliningrad och på den resan var det två låtar som ständigt spelades på radio vart vi än kom. Dels var det Mambo no 5, som …

Fortsätt läsa

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det min födelsedag

Födelsedag på Pinchos i Örebro 2020

Jag fyller 44 år idag. För ett år sedan var vi i Örebro för att bada äventyrsbad med barnen. Vi pratade pandemi och funderade på vad som skulle hända i Sverige efter sportlovet. Vi var rädda, men också försiktigt och naivt positiva. Så mycket har hänt sedan dess. Så mycket, och samtidigt så lite. Allt …

Fortsätt läsa

17 år av kärlek firas med hjärtan till barnen

Familjen på nyår 2020

I år firade vi den 13:e med middag hemkörd från en favoritrestaurang i stan. Det var ju faktiskt så att det var fredagen den 13 februari 2004 som jag och Andreas bestämde träff i Stockholm, närmare bestämt tunnelbaneuppgången Björns trädgård på Medborgarplatsen. Redan då, den första gången, fick jag vänta på Andreas som var sen. …

Fortsätt läsa

Deppigheten att coronaisolieringen bara fortsätter

Utslängd julgran

Det var länge sedan jag coronagnällde här. Nu är det januari, vi har glidit in i oxveckorna. Allt tar mycket längre tid och januari känns som att den har åtta veckor. Samtidigt är det mycket som ska dras igång just nu och i och med de många veckorna i januari är deadlines i februari låååååångt …

Fortsätt läsa

Brita Lager 190106-840606

Jag inser idag att jag missat min farmors 100-årsdag med två år. Jag har tidigare skrivit om min farfar och morfars postuma 100-årsdagar samt min mormors. Min mormor var högst levande när hon fyllde 100 år. Nu lever ingen av mina mor- och farföräldrar längre och jag tänkte här skriva en text om min högst …

Fortsätt läsa

Mitt feministiska litteratur- och kulturår 2020

Familjen i blåst på Landsort

2020 var inget vanligt år. Hur många gånger har just den meningen skrivits och sagts? För egen del innebar 2020 att ett extremt stressigt år ur ett boendeperspektiv, blev ännu stressigare, inte minst för att vi stod bostadslösa under juli och bara kunde bo hos personer i riskgrupp. Det löste sig på bästa sätt, men …

Fortsätt läsa

Vardagsslit och höstrusk – oktobersummering 2020

Selma och hösten

Inte så mycket har hänt i oktober, känns det som. Vardagen tuffar på med med- och motgångar och den förhatliga coronan har blivit en naturlig del av livet. Det var varit en del slit, vilket har känns jobbigt i höstrusket. Tyvärr gör coronarestriktioner att jag sitter still, mest träffar folk online och alltmer får en …

Fortsätt läsa

Klarar vi av att leva med Corona-restriktioner ett år till?

Landsort midsommar 2020

Nu är det snart ett år sedan de första covidfallen upptäcktes i Kina. Ett år sedan vi började prata med våra barn om hur de stängde ner hela staden Wuhan och att man bara fick gå ut för att handla någon gång ibland. Det kändes overkligt att det skulle komma hit och det var med …

Fortsätt läsa