
I världsdelsutmaningen med Kulturkollo har vi i mars och april rest till Asien. Därför har jag passat på att slå ihop tvåutmaningar. Jag ska läsa alla böcker från Tranans bokprenumeration som jag har olästa och nu betar jag av de asiatiska. An Yus bok Efterklang har blivit liggande lite väl länge, så det var sannerligen hög tid att läsa den. Boken är översatt från kinesiskan av Anna Gustafsson Chen.
Song Yan har gett upp ett liv som konsertpianist för att gifta sig. Hon längtar efter barn. Något sådant verkar maken inte varit särksillt intresserad av. han verkar ärligt talat inte speciellt intresserad av Song Yan heller. Istället får hon hänga med hans mamma, som flyttat in hos dem. Hon längtar efter barnbarn. Samtidigt får Song Yan mystiska paket med svampar skickade till sig och hon ger sig ut för att leta reda på den som skickar dem.
Jag tror att jag skytt den här boken för att den innehåller övernaturliga delar med svampar som helt plötsligt är överallt, för det är inslag jag inte brukar gilla och heller inte gillade i den här. Jag tyckte att boken var fin och sorglig och jag ville verkligen veta hur det skulle gå för Song Yan och om hon skulle ta upp sin musikkarriär. Jag blev dock besviken mot slutet av boken. Hela svampgrejen föll platt, allt blev bara rörigt och boken blev helt ointressant.
Jag vet inte var det är med vissa böcker. De börjar bra och engagerande och blir sen bara konstiga. Det här är den andra sådan bok jag läser i år (den första var Spricktand). Det behöver kanske inte tilläggas att jag var lite besviken. Det började ju så bra och hade sådan potential. Är det kanske så att det ibland blir en för stor kulturkrock?










