Recension: Yang, Jane; Lotusskorna; 2025

Kulturkollo kör i år världsdelsutmaningen, som går ut på att fokusera på en världsdel två månader i sträck. Mars och april är Asien och första asiatiska boken jag läser är Lotusskorna av Jane Yang, som kom förra året på Historiska Media. Författaren är född i en kinesisk enklav i Vietnam, men bor idag i Australien. Boken behandlar kinesiska vidskepelser från förra sekelskiftet och sådana kinesiska berättelser har författaren fått med sig under sina uppväxt.

Det är i slutet av 1800-talet i södra Kina. Lilla blomma säljs som slav till en fin familj när hon är sex år gammal. Hon ska tjänstgöra som muizai, en tjänarinna åt en blivande fin dam. Det var på den tiden vanligt att få en muizai i tidig ålder, som följde med hela livet. Lilla blomma har fått gyllene liljor, bundna fötter, av sin mamma för att hon ska bli mer attraktiv på äktenskapsmarknaden. I slavkontraktet finns det en klausul om att hon ska få gifta sig.

Linjing är flickan som får en muizai vid sex års ålder. Hon har inte själv fått gyllene liljor än och när pappan får ett äktenskapserbjudande som får fart på hans karriär, sätter han stopp för fotbindandet. Den blivande makens far är nämligen västorienterad och tycker att sedvänjan med att binda fötter är förlegad. Så kommer det sig att Linjing kommer att behålla sina stora fötter. Lilla blomma kan givetvis inte ha gyllene liljor när hennes härskare inte har det, så efter två år, får hon återställa sina fötter, som redan är förstörda av bindandet. Lilla blomma kommer dock att kunna gå tämligen obehindrat igen.

Lilla blomma är allt Linjing inte är, smart och duktig, och Linjing kan inte sluta att irritera sig på sin muizai. Därför ser hon till att klausulen om äktenskap försvinner och att Lilla blomma fortsatt kommer att vara bunden till att tjäna henne. Lilla blomma är duktig på att brodera och hon är mycket intelligent och Linjing hoppas att hon ska kunna hjälpa henne i det kommande äktenskapet. Dock kommer en skandal att ändra livet för dem båda.

Lotusskorna är skriven av en person som fått historierna från förra sekelskiftet berättade för sig av släktingar. Hon har försökt att ge människor från förr en gestaltning och liv. Hon beskriver sedvänjan med att binda fötter från flera perspektiv och även om Lilla blomma förstår att hon går bättre med stora fötter, vet hon också att små fötter hade gett henne en större möjlighet att gifta sig.

Frihet står i centrum i den här boken, vilket jag uppskattar mycket. Lilla blomma vill ha frihet, något som Linjing inte kan förstå. Hon ömson vill skada Lilla blomma för att hon är så duktig och smart, ömsom vill erbjuda henne ett som hon ser det bättre liv. Lilla blomma önskar bara vara fri. Det är en fin berättelse om en värld som är männens. De kuvar kvinnor på många olika sätt; genom orimliga skönhetsideal, krav på äktenskap och genom att godtyckligt bestämma när en kvinna har rätt att avgöra något som angår henne. Boken ska läsas som en saga med historiska influenser och som sådan är den trevlig och snabbläst.