Då har jag läst sommarens stora bok, den jag kanske mest såg fram emot. Himmelska fridens torg av kinesiska Lai Wen är autofiktion om författarens egna upplevelser 1989 och vad som ledde fram till det. Boken är utgiven på svenska 2025 på Bazar.
Lai växer upp i en av Pekings mindre fashionabla förorter med sin mamma, pappa, lillebror och mormor. Hon har vänner med vilka hon ibland testar gränser. En händelse leder till att hon och vännen Gen, blir arresterade av polis. Då förstår hon att att vuxenvärlden itne alltid är giod. Hennes pappa, som överlevde kulturrevolutionen, hjälper henne att komma igenom sorgen. Hon får också hjålp av en bokhnadlare som ger henne böcker som 1984 att läsa.
När Lan blir äldre och börjar gymnasiet, skingras vännerna, men Gen blir kvar. De blir så småningom ett par och Lai gör allt för honom. Hon har en snårig tonårstid med en desperat kärlek till Gen, ett komplicerat förhållande till sin mor och en tid utan hennes mormor, som är den som alltid tagit hennes parti. Hon kommer tillslut in på Pekinguniversitetet och de gör Gen också. Men han är ingen att luta sig mot utan får snabbt nya vänner och ger sig in i politiken. Lai hittar egna vänner och tillslut väljer hon sin egen väg, den som kommer att leda henne till Himmelska fridens torg 1989.
Himmelska fridens torg utger sig för att vara en politisk roman, men när jag läst 80% handlar det fortfarande om att Lai ska behålla Gen i sitt liv. Gen är en idiot och han utnyttjar Lai för sina egna syften och det förstår alla som läser boken, men det förstår såklart inte Lai. Hade Gen verkligen såhär stor inverkan på Lais liv och politiska bana? Jag förstår inte detta enorma fokus i boken. Jag ville ha mycket, mycket mer om de nya vännerna som Lai får på universitetet.
På ett sätt liknar den här boken Nätter utan mina bröder, som jag skrev om häromdagen. Där handlar det om en kvinna som är stark och självständig, men som ändå lägger sitt liv helt och hållet i en mans händer, en man som bara utnyttjar henne för sina egna syften. Nu skulle Himmelska fridens torg handla om en ung kvinnas politiska bana och i relationen till sin mamma och sina vänner, förstår vi att det finns en politisk kompass, men den försvinner nästan i bruset när hon jamsar efter Gen hela tiden. Jamsar efter killar gör många tjejer i den åldern, men det är oftast bara en del av deras liv, så även i mitt.
Jag har själv haft politiska tankar i hela mitt medvetna liv och när jag var 21 gick jag med i Liberala ungdomsförbundet. Nu skulle ingen vilja läsa en bok om just det, men skulle jag ändå skriva en sådan skulle jag kunna skriva den med fokus på olika killar jag ville imponera på, för sådant fanns det gott om. När jag ser tillbaka på den tiden idag vet jag att det inte var killarna som formade mig, utan jag själv. Jag önskar att Lai Wen hade insett samma sak och haft mer fokus på annat i boken och låta henne och bara henne, spela huvudrollen.
