Böcker med Balkan-tema finns det ganska gott om på hemmaplan. Linda Vodopija Stark är en svensk journalist, vars morföräldrar invandrade till Sverige på 60-talet från Jugoslavien. Morföräldrarna flydde och i Dina liv strömmar genom mig visar författaren hur posttraumatisk stress kan gå i arv i generationer. Boken gavs ut på Albert Bonniers förlag i år.
När Linda Vodopija Starks mormor har fick diagnosen alzheimers kändes det viktigt att skriva ner mormoderns historia. När hon bara vara 25 år bestämde sig hon och hennes man för att fly till Italien med deras två barn. Eftersom maken haft tuberkulos, sågs de som tämligen omöjliga att slussa vidare. Det var inte förrän Sverige öppnade för arbetskraftsinvandring från Ungern och Jugoslavien, som de fick möjlighet att få ett nytt hem. Då hade de bott i olika flyktingläger i Italien i tre år.
Linda är född 1980 och hennes eget liv har präglats av den förort till Halmstad hon växt upp i, som kallades Blatteberg i folkmun. Hennes lärare var rasister, liksom hennes kompisars föräldrar. I hennes liv var de jugoslaviska gubbarna i mataffärens café en trygghet, för de talade hennes språk. Hon skriver om en tillvaro där ingen talade om vilka rättigheter man hade på en arbetsplats i Sverige och ingen ville veta mer om orsaken till en kol-diagnos mer än att han rökt i många år. Som invandrare med dålig koll på svenska, var det inte lika lätt att få det man hade rätt till.
Det finns mycket man inte pratade om på 60-talet. Det finns obearbetade trauman som man förträngt. Linda Vodopija Stark skriver om transgenerationellt trauma, om hur hennes problem kan hänga ihop med sin mormors upplevelser under flykten. Vodopija Stark söker sina rötter och skaffar sig en bild av sin historia. Hon återvänder till ön Murter i Kroatien som föräldrarna kom ifrån och dit hon åkt alla somrar före kriget. Hon åker även till Italien och orterna för flyktingförläggningarna.
Jag vet att jag hade många med jugoslaviskt ursprung i min skola, många med en förälder från Sverige. Under kriget ändrades mycket. Jag fick veta att min granne, mamma till en klasskompis, var från Slovenien. Några i grannklassen hade, vad jag förstått senare, serbiskklingande efternamn och bytte till sin mammas svenska. Den jugoslaviska bilen, som stått parkerad på min gatas gästparkering hela somrarna, slutade komma. Efter kriget var den inte längre jugoslavisk, utan makedonsk. Jag hoppas att alla dem slapp utstå den rasism som Linda Vodopija Stark och hennes familj fick utstå. Det är väl inte realistiskt att tro, men för mig var de före detta gästarbetarna från Jugoslavien och deras ättlingar, en helt naturlig del av tillvaron. Det var spännande att få läsa mer om hur några av dem kom hit och vad som gjorde att de rotade sig här.
Dina liv strömmar genom mig är en gripande bok om flykt och att ta med sig sin familj till ett annat liv i ett annat land. Möjligen är den lite spretig, det märktes att författaren ville få mycket mycket på de få sidorna och ibland avvek det lite väl mycket från mormoderns berättelse. Jag tycker ändå att boken höll ihop och var intressant till slutet.
