Recension: Stern, Anne; Kvinnan i kanalen; 2020

Hur har jag kunnat missa den tyska deckarserien Barnmorskan i Berlin av Anne Stern? Första boken i serien heter Kvinnan i kanalen och jag lyssnade på den på Storytel, uppläst av Charlotta Jonsson, som visar sig kunna uttala alla gatu- och ortsnamn på perfekt tyska. En stor eloge för det! Barnmorskan i Berlin är utgiven på svenska på Bazar.

Hulda Gold jobbar som barnmorska i de fattiga kvarteren i Berlinstadsdelen Schöneberg och året är 1922. När boken börjar har en granne till en patient hittats död i kanalen. Kvinnan var prostituerad, men hade levt ett annat liv före spanska sjukan. Hulda lyckas reta gallfeber på polisen och utredaren för fallet, Karl North, för att hon lägger sig i. En märklig attraktion uppstår också mellan Hulda och Karl. Fallet kommer dock att bli farligt för Hulda, som själv svävar i livsfara utan att veta om det.

Samtidigt som vi får en deckarhistoria från det fattiga Berlin på 20-talet, så händer det saker i staden. Det är historiska händelser och det är meningen att vi ska få en känsla av en stad och ett land i kaos. Hulda Gold är dessutom judinna, men tämligen sorglös inför tillvaron. Hon är naiv och ser sig själv som en person som inte är särskilt politiskt insatt. Författaren har däremot ett politiskt syfte med boken, som hon förklarar i efterordet. Syftet är gott, men som kombination blir lite stolpig och författarens åsikter lyser igenom. Inte minst blir det moderna värderingar förlagda till 1922. Trots den kritiken är det trevligt att läsa om Berlin ur ett historiskt perspektiv och roligt att det handlar om Weimarrepubliken och inte det mer populära andra världskriget.

En annan kritik jag har är att det är lite för många lösa trådar i det som inte är deckarhistorien. Vi får en glimt av att Hulda snortar kokain, men det är bara ett problem i början och inte i slutet av boken och vi får aldrig reda på varför. Hon har ett ex som hon inte riktigt släppt, men får samtidigt upp ögonen för Karl. Båda förhållandena är märkliga och vi får reda på att det förmodligen beror på anknytningsproblem, men det är något som sägs mer än vad det känns. Jag hoppas att det reder ut sig mer i nästa bok.