Recension: Stern, Anne; Die Stunden der Frauen; 2021

Den fjärde boken om Hulda Gold i serien som på svenska heter Barnmorskan i Berlin, är Die Stunden der Frauen (Kvinnornas tid) och den finns bara på tyska vad jag vet (jag har inte undersökt tillgången på engelska). Jag lyssnar på böckerna som ljudböcker på tyska och det går verkligen över förväntan.

Hulda Gold är nu tillsammans med den bekymmerslösa läkaren Johan. Han har fått anställning på ett annat sjukhus, så det arbetar inte längre tillsammans. Trots att Johan vill ge henne allt, tvekar hon. Han har gett henne sina mors ring och hon bör den, men inte som ett löfte på äktenskap. Denna handling speglar hela hennes inställning till förhållandet.

Föga förvånande är Huldas blivande svärföräldrar inte speciellt förtjust i förhållandet, men Hulda blir ändå medbjuden på fina fester i bättre förorter. Det är här som ett litet embryo till deckarhistoria föds. Det handlar om en försvunnen tavla hos en baron och som Hulda sedan får av hans tidigare anställda Ellen, som hamnat i svårigheter och ber Hulda om hjälp. Nyfikenheten om tavlan får Hulda att söka upp sina gamla kärlek Karl, som nu är privatdetektiv.

Så mycket deckare är dessa böcker inte längre, er en berättelse om kvinnor och kvinnors villkor i ett Tyskland som skakas av politiska motsättningar och hat. Hulda känner mer och mer att hon inte vill skylta med att hon är judinna. Som titeln på boken antyder är detta den mest feministiska boken hittills. Det handlar om kvinnor och systerskap och vi får läsa om kvinnor som far illa för att de blivit gravida, inte får abort eller säker sjukvård. Det är också mycket funderingar från Hulas sida om att behålla sitt jobb, även efter hon eventuellt fått barn, något Johan har svårt att förstå.

Det blir mer och mer 2000-talsvärderingar i en 20-talsmiljö, men det funkar ändå. Jag tyckte om boken, men tyckte ändå att de två första böckerna hade något extra med deckarhistorier i centrum. Här är det i princip bara Huldas liv, och lite Karls, och betydligt mindre om människor runtomkring. jag saknade också en fortsättning på Bert och hans liv bland homosexuella. Dock var jag glad för alla barnafödslar som inte saknar detaljer och som alltid innefattar en noggrann beskrivning av utdrivning av placenta. Inget förskönande här inte!