Bok nummer fyra i bokserien Barnmorskan från Berlin finns inte på svenska. Den tyska titeln är Die rote Insel, Den röda ön, och jag lyssnade på den på Storytel på tyska. Mitt projekt den här våren är att läsa fler ljudböcker på tyska och den här serien är perfekt lämpad för det då den inte är så avancerad.
Året är 1926. Barnmorskan Hulda Gold är nu gravid med sin döda fästmans barn och hon har både fått sparken från sjukhuset där hon arbetade och blivit utslängd från pensionatet där hon bodde, allt för att hon är gravid och ogift. Hulda Gold låter sig dock inte slås ner så fort, men när hennes rika pappa bestämmer sig för att resa runt i Israel försvinner även utvägen att be honom om pengar. Hon går till sin bekant, läkaren Greta, och får jobb och husrum hos henne. Hon jobbar i den del av Berlin som kallas den röda ön. Här bor det många kommunister som är beredda att slåss för sin sak och många är fattiga.
Stämningen i Berlin, som varit bättre under förra boken, är nu åter orolig. Slagsmål mellan kommunister och nazister blir allt vanligare och staden är oerhört polariserad. Huldas ex och vän Felix har gått med i nazistpartiet, medan tidningshandlaren Bert fortfarande hoppas på en stabil demokrati i landet. I boken får vi också följa den före detta polisen Karl, som också han är Huldas ex, och hans nya liv som detektiv. Karl har hittat sin far, vilket glädjer honom, men fadern är kriminell och drar in Karl i sina affärer. Det blir en kamp för Karl att hålla sig utanför, samtidigt som han är beroende av faderns pengar.
Det är inte längre så mycket av deckarhistorier. Den historia vi får om mord i de röda kvarteren är varken spännande eller engagerande, så jag minns den knappt såhär några veckor senare. Jag sträcklyssnar på alla böcker så det är ibland lite svårt att komma ihåg vad som hände i vilken bok. I den här är Hulda utstött och fattig. Hon får hjälp av Grete, men hon är varken trevlig eller någon att luta sig mot. En annan lösning måste till när barnet kommer. Det var alla besök från vännerna vid Winterfeldtplatz som gjorde att jag läste vidare. Det och att hon kanske, kanske, kanske skulle hitta tillbaka till Karl.
