Jag läste även den andra boken om barnmorskan i Berlin av Anne Stern, De försvunna barnen. Den första, Kvinnan i kanalen, var en trevlig deckare från 20-talets Berlin och jag var därför sugen på att läsa den andra som finns på svenska. Jag insåg att det fanns många fler på tyska, och vi får se om jag kommer att gå vidare i serien på ett annat språk. På svenska är böckerna om Hulda Gold utgivna på Bazar.
Det är 1923 och Hulda Gold jobbar kvar som barnmorska i Berlins fattiga kvarter. Nu får hon en patient i Scheunenviertel, där det bor många fattiga judar, inte rika och assimilerade som hon själv. Förlossningen går bra, men när barnet försvinner, bestämmer sig Hulda att hjälpa den unga modern att få tillbaka sitt barn. Det värsta är att barnets farmor, verkar tycka att det är bra att det har försvunnit. Vid ett besök i stadsdelen hamnar Hulda och sin vän poliskommissarie Kurt mitt i en pogrom som ägt rum i verkligheten.
Förutom jakten på det försvunna spädbarnet, försöker Hulda komma fram till om Kurt är den rätta för henne. Hon sneglar också på sin före detta pojkvän som nu gift sig, men verkar olycklig i sitt äktenskap. Hon tycker också att rabbinen som är med vid den judiska förlossningen verkar spännande. Vi får också följa henne i en tid då det är turbulent i Berlin och inflationen är så hög att de måste ha pengar i väskor istället för plånböcker.
Jag tyckte både att den hör boken var bättre och sämre än sin företrädare. Bättre för att den mer naturligt får ihop utvecklingen i Berlin med Huldas naiva syn på livet. Sämre för att den var lite rörig och för att det är så väldigt oklart kring Huldas kärleksliv och vem hon egentligen vill vara med. Boken kändes lite som den lite sämre andra boken, men samtidigt var det endel som förbättrats. Jag vill gärna läsa mer, men det får som sagt bli på tyska om Bazar inte ger ut fler böcker.
