Hildur är första boken i en deckarserie om kriminalinspektören Hildur från Ísafjörður på Norra Island (tänk renhornet på ön). Författaren är Satu Rämö, en finsk författaren som sedan flera år är bosatt just i Ísafjörður. Böckerna om Hildur ges ut på svenska på Forum och läses in av Mirja Turestedt. Jag lyssnade på boken på Storytel.
Hildur lever ett liv hon vill leva i Ísafjörður efter år i Reykjavik där hon utbildade sig till polis. Hildur kan inte glömma sin båda småsystrar som försvann en vinterdag 1994. Hennes föräldrar dog kort efter det i en bilolycka. Idag lever hon med en man som hon har ett sexuellt förhållande med och med sin moster, som fungerat som en extramamma åt henne. Till hennes polisstation kommer Jakob från Finland som polisaspirant. Även han har ett stort bagage. Hans exfru har fått vårdnaden om deras gemensamma barn och låter inte Jakob träffa sitt barn.
Själva mordgåtan handlar om två till synes helt olika personer som mördas. Den ena är en skitstövel till rik man i huvudstaden och den andra är en tragisk pedofil som ger knark till unga pojkar och sedan utnyttjar dem. Vad kan dessa män ha gemensamt? Kan det verkligen vara samma mördare?
Efter att ha läst några isländska deckare av en manlig författare där typ alla dör, var det befriande att läsa Satu Rämnös mer lågmälda deckare. Folk dör förvisso där också, men inte i den blodiga utsträckning som jag läst i andra deckare tidigare i vår. Nu behöver jag kanske påpeka att både Arnaldur Indriðason och Ragnar Jónasson är favoriter hos mig och det är inte deras böcker jag refererar till. Men eftersom jag spoilar lite, tänker jag inte säga mer. Jag vill i vilket fall veta mer om Hildur och Jakob och har redan kastat mig över bok nummer två.
