Recension: Rakidžija, Anita; A Dubrovnik war story; 2006

Jag köpte A Dubrovnik war story i en bokhandel i Dubrovnik gamla stad under vår resa dit. Boken har den gripande undertiteln They won’t hurt me, mom!. Författaren heter Anita Rakidžija och hon var en av alla dem som fick uppleva när kriget i Kroatien nådde Dubrovnik.

Vi kan titta noga på bilderna som kommer först i boken och då får vi veta att Anita Rakidžijas son Vlaho inte kommer att fylla tio år. Jag upptäckte detta först när jag läst två tredjedelar av den gripande historien om familjen som fick fly kriget till Dubrovnik. Anita Rakidžija levde ett tämligen vanligt europeiskt liv före kriget och hon jobbade själv ekonom. Livet i Dubrovnik, först hemma hos släktingar och senare på hotell, tvingas familjen förlita sig på hjälpsändningar från övriga Europa. Förnedringen var stor när de fick filtar för hästar. Turister hade före kriget gärna åkt till Dubrovnik för att njuta av sol och bad och vackra miljöer. Inte ens vettiga filtar, kunde de forna turisterna inte skänka kroaterna, tänkte Anita Rakidžija.

Livet som flykting är svårt och barnen går igenom alla tänkbara sjukdomar. Vlaho verkar aldrig riktigt bli frisk och måste gå på en särskild diet. Han växer upp snabbt och anpassar sig efter de fruktansvärda förhållandena de lever i. Boken utspelar sig från att kriget bryter ut, till det att Vlaho dör. Det är fruktansvärt att följa deras historia, eftersom vi vet hur det slutar.

Smärtan finns där genom hela boken. Så även bitterhet om hur saker blivit. Hemlängtan är stor och att inte få bo med sina egna saker och sina egna regler äter dem inifrån. Det står i början av boken att detta inte är den sanna krigshistorien, utan en historia bland många. Som sådan är den viktig. Det är också en viktig påminnelse om att de som drabbades av kriget var precis som du och jag, inga barbarer som bara slog ihjäl varandra, som många svenskar ville ha det till vid den tiden. Det som gjorde det än mer fruktansvärt var att de som anfallit var det som till helt nyligen var deras egna federala armé.

Boken var inte så bra skriven och jag fann flera språkliga fel trots att den är på engelska och det var sjätte upplagan. Jag köpte boken för att få en berättelse från Dubrovnik och kriget och det fick jag, men jag förstår samtidigt varför den inte översatts till fler språk.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.