I Tranans bokprenumeration kom tidigare i år Sameproblemet av norsk-samiska Kathrine Nederjord. jag sparade den tills nu, då Europa är temat i Kulturkollos världsdelsutmaning. Jag räknar Sameproblemet som en bok från Sápmi som i min definition av länder i det här sammanhanget (läsa jorden runt), räknas som ett eget land (på samma sätt som exempelvis Grönland, Aruba och Kurdistan).
Marie bor i Frankrike och skriver på en roman. Hon har precis blivit mamma. När hennes áhkku (mormor) dör, återvänder hon för första gången på flera år till sin familj i Sápmi. Hon reser ensam, utan sin familj i Frankrike. På vägen dit funderar hon över sitt liv och hur hon genom alla år har blivit förnekad sin identitet och sin kultur, inte minst genom sin pojkvän på gymnasiet.
Att vara same har aldrig varit något att vara stolt över. När Marie fick en pojkvän var det trots att hon var same och för att hon inte var som alla andra samer (underförstått: som var konstiga). Men när hon tänker tillbaka på sin ändå lyckliga barndom är hon stolt. Hon känner mer och mer, ju längre tid hon får tillbringa i sitt hemland, att det är om det hon ska skriva sin bok.
Jag tyckte mycket om Sameproblemet. Det var en bok om undertryckta känslor och ilska över att tvingas förneka sitt ursprung. Maries tankar över både sitt nuvarande liv och det hon lämnat bakom sig är mycket fint berättade och det går att känna den undertryckta ilskan genom hela boken. Möjligen tyckte jag att det blev lite mycket på slutet och det blev lite mer som ett politiskt ställningstagande, än en roman, men boken var spå pass bra att jag kan förlåta författaren för det.
