Sara Molin har varit en favorit när det kommer till svensk feelgood, men jag har dröjt med att läsa Ta ner solen. Temat med en sällsynt diagnos som huvudfokus, kändes inte helt lockande. Ibland blir så smala teman krystade i feelgoodromaner. Men nu har jag lyssnat på boken för att jag inte ville dra igång med julböckerna i oktober. Den är utgiven på Norstedts.
Ella lever med den sällsynta diagnosen EPP, en sjukdom som ger allergi mot solljus. Hon har den värsta formen och kan knappt vara ute alls under sommarmånaderna. För att kunna förutse väder, vill hon utbilda sig till meteorolog. Vi får följa Ella och hennes vänner den överbeskyddande Viktor, den glada och spontana Mitra och den alldeles fantastiska Sebastian. Vi får några glimtar från år till år och hur vännerna separerar och möts igen.
Sebastian är den enda som tar Ella och hennes innersta behov på allvar. Alla andra ser bara till hennes behov som sjuk. Den överbeskyddande Viktor verkar ha ett och annat finger med i spelet när det kommer till att kompisarna splittras. Sedan följer år på år där Ella och Sebastian inte kan bli tillsammans för att olika saker står i vägen, bland annat att Sebastian blir pappa.
Det var lite för många turer så även om det var driv i romanen, tyckte jag att den inte gav så mycket. Det är viktigt att sätta ljus på olika sjukdomar och diagnoser, men ibland blir de lite som lite annorlunda dekor och som sådan tyckte jag inte att det funkade så bra. Det var inte dåligt, men det blev inte heller den romantiska feelgood som jag hade hoppats på. Det blev mest teknikaliteter kring en ovanlig sjukdom. Det jag dock uppskattade mycket var fokus på att vara självständig.
